Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Berättelser ur Svenska historien af And. Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer ytterligare den icke mindre vigtiga, huru denna individualitet
förhåller sig till sin omgifning och inverkat på sitt folk och sin tid.
Häfda-tecknaren måste for sig uppkasta det spörjsmålet, på hvad sätt den
ifrågavarande historiska personen utfört det värf, som försynen anvisat honom,
om han verkat skadligt eller gagneligt, om han varit i besittning af det
klara förstånd, det sunda omdöme och den redliga vilja, som kräfdes, för
att han värdigt skulle fylla sin plats i häfderna. Den redliga viljan är
här ej ensamt tillräcklig. I så fall blefve det utslag, som af historiens
domstol skulle fallas öfver en Loyola och några bland hans efterföljare,
öfver en Robespierre eller en Camille Desmonlins, en Gustaf IV Adolf
eller en Carl X af Frankrike, säkert ganska gynsamt för deras rykte.
Vår mening är icke att jemföra Karl XII, med någon af dessa, men i ett
fall var han lik några af dem, nemligen uti redlig vilja samt uti de
olycks-bringande följderna af hans verksamhet. Hans lif var visserligen en kamp
emot våldet för rätten. Men rätten, då den fattas så abstrakt, som han
gjorde det, är en tumma tnjuria; om rättvisan i högsta meningen skall
blifva sanning, kan hon ej skiljas från folkens och individernas lycka och
välstånd. Det förefaller oss, som om detta betraktelsesätt, hvars ideal
är högsta möjliga lycka i förening med högsta möjliga rätt, städse ntgjort
den vigtigaste normen för herr Fryxell, såsom historieskrifvare. Denna
måttstock har han ock användt vid framställningen af Karl XII och härvid
handlat så mycket rigtigare, som en ensidig beundran och öfverskattning
af denna nationalheros länge varit rådande. Svenskarne ha i allmänhet
fallenhet att beundra det präktiga och bålstora; det svenska nationallynnets
fel äro likasom det spanska mera af den art, för hvilken Don Quixote utgör
den ideela representanten i alla tider, än af den, hvars olater Sancho
Paiisa i sin person upptager. Mindre än andra germaniska nationer är
svensken utrustad med de egenskaper, som tyskarne finna hos sina så
kallade „Philister“. Utan detta mera åt det stora rigtade sinnet hos vår
nation skulle hon ej i staternas eller vetenskapernas historia kunnat så
betydligt ingripa; vi äro så långt ifrån att underskatta vigten af dessa
qvar-lefvor utaf det djerfva vikingalynnet, att vi snarare anse desamma utgöra
det bästa arf från fadren på a}la områden, icke minst på de fredliga
idrotternas.
Om nu en sådan sinnesbeskaffenhet måste bestämdt föredragas
framför den motsatta, så leder den dock ofta till skadlig ensidighet. Mot en
dylik ensidig uppfattning af åtskilliga våra hjéltepersonligheter utgöra herr
F:8 berättelser en, i vår mening, nyttig motvigt. Nekas kan dock ej att
herr F., mera än som varit nödigt, älskat dväljas vid de råare uppträdena
uti Karl XILs lefnad, serdeles vid teckningen .af hans första ungdom. Yi
sakna ännu en häfdatecknare, hvilken med fullföljande af herr F:s åsigter
om denne konungs skadliga inflytande på Sverges öden, låter honom
vederfaras på en gång fullt historisk och poetisk rättvisa; en författare, den
der, på samma gång han tillfredsställer vår åtrå att beundra det stora
och sublima hos hjeltekonungen, klart och kraftigt uppvisar allt det
för-derfliga, som kraftmenniskor af detta slag skapa åt sitt folk och åt
mensk-ligheten.
I den sist utgifna delen af sin historia har hérr F. uti längre och
kortare biografier Öfver Arvid Horn och hans samtida (Tollstadius, Linné,
Rosén, Alströmer m. fl.) gifvit oss åtskilliga behagliga genrebilder från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
