Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Om litteraturen och dess betydelse såsom blldningmedel af R. Hjärne - Positivspelarens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om litteraturen och dess betydelse såsom bildningmedel af R. Hjärne.
Norrköping 1863.
Denna lilla afhandling, hvars uppfattning af tidehvarfvets
sträfvanden vi icke i allo kunna gilla, innehåller åtskilligt af sanning och
intresse. Dertill räkna vi den efter det gamla temat, „Svenskarne äro en
trög nation full af hetsigheter,“ utkastade teckningen af sällskapslifvet
hos vår bildade samhällsklass. Att det sociala lifvets nöjen, hvilka i
allmänhet äro af temligen ytlig beskaffenhet och mera åsyfta att mörda än
att njuta tiden, behofde höjas och förädlas, att detta måste ske genom en
mera utbredd håg för litterära och artistiska sysselsättningar, samt genom
större kärlek till det ideela i lifvet, deruti instämma vi fullkomligt och
af allt hjerta med författaren, likasom vi tro hans åsigter om Danmark
och det danska folket såsom i detta fall bättre lottadt, vara i allo
befogade. Deremot motsätta vi oss på det bestämdaste författarens påstående
att vår nation i närvarande tid skulle befinna sig på en företrädesvis
materialisk ståndpunkt. Den närvarande perioden är visserligen realistisk,
mera en handlingens, än en kontemplationens tid, men för denna handling
ligga motiver till grund, lika ädla och ideela, som i någon förfluten tid;
icke endast, såsom författaren tyckes tro, den rena egoismen och
njutningslystnaden. Ett af tidens förnämsta sträfvanden är att åt massan
bereda tillfälle till andliga sysselsättningar och en icke obetydlig själskultur.
I fordna dagar, då de materiela behofven togo det öfriga folkets
hela tid i anspråk, fanns väl bland de högre klasserna en liten elitkår af
bildade, hvilka helt och hållet kunde egna sig åt litteraturen; men icke
sällan rådde då äfven hos denna klass en ovärdig fruktan och skuggrädsla
för att komma i alltför nära beröring med det reala lifvets, i deras tanka,
orena atmosfer. En sådan andlig epikureism utan kärna och utan kärlek
till menskligheten har visserligen aldrig i samma grad fått göra sig
gällande i vårt land, som t. ex. i Tyskland hos de s. k. nyromantikerna.
Emellertid hafva äfven vi egt liknande företeelser, ehuru mindre
omfattande och mindre starkt utpräglade. Vi önska ej sådana uteslutande
estetiska tider tillbaka. Det reala lifvets intressen måste utgöra den förnämsta
grunden att bygga på. Vi erkänna dock gerna att för våra sociala
byggnaders prydlighet och trefnad mera från konstens och litteraturens verld
i desamma borde ingå.
Positivspelarens son. Göteborg hos C. F. Arwidsson 1863.
Denna roman är i många fall ganska förtjenstfull. En enkel och
liflig stil, rask handling och lätt dialog, djerft utkastade och på det hela
rätt väl genomförda karakterer göra densamma till en af de bästa
produkter, som vår romanlitteratur under året haft att uppvisa. Grundtanken
är att framställa, huruledes den sociala vanära, som härkomsten från djupt
brottsliga föräldrar ännu i våra dagar kan medföra, inför den högre
upplysningen försvinner och genom egna dygder och ärliga sträfvanden
utplånas. Fädrens missgerningar måste icke nu såsom i fordna tider
nödvändigt hemsöka barnen. Inför en upplyst allmänhet är en hvar endast
ansvarig för egna gerningar. Den förnämsta karakteren, Conny Fredriksson
eller Wenner, är väl tecknad, hans första öden i skolan, der han
misshandlas såsom son af en mördare samt hans lif under resorne med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
