Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Positivspelarens son - Mose ben Maimuus, (Maimonides) Acht Capitel, arahisch und deutsch mit Anmerkungen von d:r M. Wolff - Framställning och Granskning af Aristoteles’ lära om det högsta goda. Akademiskt program af Axel Nyblæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brodren, positivspelaren, utgöra kanhända de interessantaste partierna i
romanen. Väl genomförd är äfven hans utveckling från en älsklig, oskyldig
gosse, till en dyster och pluggläsande skolyngling och derpå till en inbilsk,
i vissa fall energisk ung man, hvars stora sjelfviskhet först genom
motgången något försvinner. Mot teckningen af brödrens, Paul Fredrikssons,
karakter skulle de, som ytterligt nitälska för det natursanna, möjligen kunna
invända att en så ädel, ren och oskuldsfull gestalt icke gerna kan sökas
bland gatornas kringirrande befolkning. För vår del finna vi intet
öfverdrifvet i framställningen af denne ädle vagabond. Mindre motiverad är
deremot skildringen af romanens onda genius, grefve Lodstein, hvilken
författaren öfverhöljer med alla möjliga laster, utan att läsaren sättes i
tillfälle att urskilja orsakerna till hans dålighet; endast då och då träder
han fram, en slags diabolus ex machina, för att verkställa någon för det
helas utveckling nödvändig ond gerning.
En anmärkning, som kan göras mot den väl utkastade och till en
del rätt väl genomförda anläggningen af romanen, är att författaren för
att lösa handlingens intrasslade tråd, oftare än behöfligt, tagit slumpen
och märkvärdiga sammanträffanden till hjelp.
Mose ben Maimuus, (Maimonides) Acht Capitel, arabisch und deutsch mit
Anmerkungen von d:r M. Wolff. Leipzig 1863.
Författaren herr Wolff, som är pastor vid mosaiska församlingen i
Göteborg, har förut gjort sig känd inom den filosofiska litteraturen genom
en framställning af Philos (en judisk filosof i Alexandria) läror. Likasom
dessa utgjorde ett försök att förmedla Platos system och gamla testamentets
åsigter, så sökte Maimonides (en judisk lärd, född i Cordova 1139),
hvilken var anhängare af Aristoteles’ filosofi, uppvisa dess öfverensstämmelse
med den judiska moralen. De här utgifna 8 kapitlen, hvilkas arabiska
text är skrifven med hebreiska typer, innehålla förnämligast ett utkast
till dygdelära, jemte några betraktelser af rent psykologisk art. Likasom
Aristoteles fattar Maimonides dygden såsom rätta midten mellan två
ytterligheter och de speciela dygderna såsom belägna midt emellan tvenne
motsatta laster. Dessa satser belysas med täta citater ur gamla
testamentet. Herr Wolff har beledsagat sin öfversättning med förklaringar
samt filologiska noter.
Framställning och Granskning af Aristoteles’ lära om det högsta goda.
Akademiskt program af Axel Nyblæus. Lund 1863.
I hvad grad Dantes yttrande om Aristoteles, då han kallade denne
vishetslärare il maestro di color eke sanno, lärare till dem som veta, (de
lärdas lärare), ännu i våra dagar är tillämpligt, finner man vid betraktande
af den icke obetydliga forskning, som mera än 2000 år efter hans och
Platos död, nedlägges på studiet af deras arbeten. Likasom uti föregående
afhandling redogöres här för Aristoteles’ ethik, men medan i den förra
uppmärksamheten mera var rigtad på den speciela dygdeläran, har herr
Nyblæus tagit till sin uppgift att undersöka den Aristoteliska ethikens grand
och slutmål, läran om det högsta goda, hvaruti, såsom underafdelningar,
ingå dygdeläran och läran om menniskosjälens kunskaps- och viljeförmåga.
Aristoteles anser slutändamålet för menniskans handlingssätt böra vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
