Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teorier om menniskoslägtets ålder och uppkomst. I. af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humlornes hjelp, då dessa under sitt honingssugande Öfverflytta
trifoliernas frömjöl på deras pistiller. Men humlornes värsta
fiender äro råttorne, som uppsöka deras bon och förstöra dem.
Ju flera råttor, ju färre humlor. Ju flera kattor alltså, ju flera
humlor och ju rikare vextlighet på trifoliefålten.
Inom hvarje klass af organiska varelser finnes alltid hos
hvarje individ något med de öfriga gemensamt, från förfådren
ärfdt, och något originelt eller individuelt. De individuela
egenskaperna, som hjelpa till att skydda individerna och deras
efterkommande i deras kamp om tillvaron, äro ock de, som
mest bidraga till arternas förändring. Dessa egenskaper, genom
generationer höjda och potentierade, skapa först varieteter fråir
den ursprungliga ärten och sedan nya arter samt slutitgen
varelser, hvilka mycket skilja sig från de stamfader, från hvilka
de utgått. Till en sådan förändring behöfvas, säger Darwin,
tusentals, ja millioner generationer och svårt skall derföre
alltid blifva att uppvisa sammanhanget mellan de olika arterne,
enär perioderna för förändringen äro så oändligt stora.
Likasom menniskan plägar göra urval af de bästa vexter
för att i drifhus förädla dem och uppamma skönare vextsorter,
eller på afvelsgårdar hålla djur af utmärkta egenskaper^ för att
frambringa ädlare racer, så eger ock inom naturlifvet ett
sådant urval (en slags naturlig afvel) rum; ett urval, som hopar
de individuela egenskaper, hvilka äro lämpliga för arternas
fortbestånd och utveckling, på några varelser, som äro
förkämpar för sin art eller klass mot de öfriga. Ärftlighet en
spelar öfverallt en stor roll, men individualiteten en ieke
ringare. Vi anföra här ett exempel, som i viss mån torde
förklara huruledes Darwin tänker sig det naturliga urvalet bland
varelser af samma klass. En hop vargar lefva uti ett land,
der det för dem är brist på lämpliga födoämnen; de flesta af’
dessa vargar äro genom sina bens otillräckliga längd ur stånd
att upphinna sitt rof (som törhända endast består af några
snabbfotade djur, t. ex. hjortar). Några af vargarne ha längre
ben, än de öfriga och kunna sålunda lättare förskaffa sig sin
föda; medan de andra utdö, lefva dessa q var och gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
