- Project Runeberg -  Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning / Första Bandet (Januari-Juni) /
118

(1864) [MARC] With: Carl Simon Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Oehlenschlägers Aladdin af —w

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en älskling bland Allahs skapade varelser; liksom vi tänka oss
den första menniskan i Eden, är han det naturliga centrum i
sin verld; Aladdin älskas och omhuldas af menniskor och af
allt, som lefver i naturen — och älskar också allt igen. En
bild af hans hela ställning är den sköna scenen i skogen under
jagten. Aladdin sofver vid en bäck; Lympha, bäckens lilla
gudinna, sitter och hejdar böljornas sorl, skämtande med Zephyr,
som, ridande på ett rosenblad, tillfläktar Aladdin svalka och
dofter. Aladdin vaknar; gripen af den sköna morgonens
tusende röster, öfverväldigas han af den fiilla känslan af. sin
lycka; han genomtänker ödets vägar och utbrister:

0 hvor jeg foler dybt mit hele Liv "

1 denne hulde Sommermorgenstund!

Tak Allah for din store Godhed mod mig.

See mine Taarer! jeg kan ikke tale.

Her synker jeg paa Knsee i Eensomhéd.

Lees, höie Fader, i mit fromme Hierte!

Yelsignet vsere du for al din Naade!

Just i detta ögonblick vänder sig dock hans öde.

*



Aladdin stod der på höjden af sin lycka. Men äfven
Orientaiem drömmer sig ej en lycka utan vexlingar. Aladdin
är såsom egare af lampan nödgad att strida mot lampans
fiender. Hvilka dessa äro, följer af lampans natur. Lampan är
ödets åt sin gunstling fritt skänkta gåfva; den har derföre
emot sig det individuela sträfvandet, den mot ödet kämpande,
energiska viljan, som sjelf söker att skapa sin lycka. Men på
samma gång som den är medlet för yttre storhet, är den det
äfven för inre: lampan är Snillet, det, här till en sol
koncentrerade, ljus, hvars smärre lågor brinna mom hvarje rik,
ursprunglig, skapande natur[1]. Den har derföre emot sig
arbetaren „invitae Minervae,“ ihärdigheten, som med framhamrade
gnistor söker ersätta bristen på himlaboren eld. Denne
lampans och Aladdins motståndare är den rastlöst arbetande,
grubblande Noureddin.

[1] Jmfr sången af Ringens Ande i 5:te Act. med Epilogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmantidsk/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free