Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Oehlenschlägers Aladdin af —w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela mängden af bifigurer, som röra sig på denna
tätt-befolkade mark, måste vi lemna åsido. Det poetiska element,
som Vi bemärkt i skildringen af sultanen, humorn, är i rikaste
mått utgjutet öfver denna det UUas verld. Den får derigenom
en underbar relief; midt i skröpligheten oeh hvardagligheten
känner man sig oändligt väl till mods. Ty det lilla, det
obetydliga har deri fått ut sin rätt; igenom slagget glimmar
Öfver-allt idéens guld. Som ett specimen af hela slägtet nämna vi
gamla Morgiäne. Det tyckes väl ej hafva varit så helt med
gumman i hennes unga dagar, och synnerligen klyftig var hon
nog heller aldrig, men god och hederlig är hon ändå, och
rolig desslikes. Huru hon sträfvar med sonen, såsom vi tänka
oss småfogelsmodren med den uppammade gökungen, att få
honom att sätta ned pretentionerna, och i ofdspråk utan all
ända söker att bibringa honom sm. vishet! Huru lampan och
den nye „ Geisten, “ som sonen fått i huset och för hvilka han
är mäkta „bange,“ ständigt ånyo vända upp och ned på
gummans hela tankegång, huru hon än stretar att behålla sin
ståndpunkt; huru hon slutligen oaktadt allt motstånd af
moderskärleken skjutes fram för sultanen i det oerhörda ärende
att fria till prinsessan för sin son, skräddareplantan, och huru
träffeligt hon här reder sig — ty med en flytande tunga är
hon af en miidrik försyn utrustad ! Huru käpprakt hennes mod
stiger, när saken tar bättre vändning, än hon hoppats, och hon,
mot förmodan, ej blir utkörd; och hur försigtigt hon åter
ref-var in hvart segel, när det igen artar sig till motvind.
Moderskärlek och hvardagslogik bära henne alltjemt uppe Öfver
det plattas område. Och i sitt förhållande till sin gamle döde
man, med hvilken hjertegod humor är hon ej tecknad i sitt
eget tal till lik-kläderskorna!
Ännu en blick, innan vi afträda, borde vi kanske kasta
på det lysande sceneriet, skalden för oss målar! Huru liflullt
rör sig ej naturen kring Aladdin! Vindar och bäckar, Lympha
och Zephyr, andar och eifvor deltaga i hans lif och bjuda
honom sina skatter; i grottan möta honom bergsjungfrur; i
skogen helsa hononi foglarnes chörer, till och med spindeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
