Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om skyddstullar ur statsrättslig synpunkt af S. A. Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ett riktigt bestämmande af statens, eller samfundets i
gemen, förhållande till den enskilde, beror ingenting mer eller
mindre än den borgerliga friheten eller förtrycket, vare sig
staten representeras af en regent, ett direktorium eller en
representantförsamling, ellér af alla dessa samfäldt (såsom
förhållandet är vid ministeriellt-parlamentariska monarkier).
Hvar-helst dessa makter ingripa utöfyer hvad statens välfärd kräfver
i den enskiltes fria verksamhet, der är den börgerliga friheten
obehörigt inskränkt, der är denna frihet våldförd till principen,
om ock ej i verkligheten, likamycket som under den argaste
despotism.
Mellan den enskildes rätt och statens väl kan icke, i
the-orien, någon, stridighet äga rum, ty statens välfärd berör just
uppå helighållandet af den enskildes rätt, likasom organismens
helsa beror derpå att hvarje den minsta lem får ostördt
uppfylla sin funktion. Organismens räddning kan bero på en spik
lems amputation; men detta är ett abnormt, ej normalt
förhållande, och det är om regeln vi här tala, ej om undantagen.
Statens högsta^ uppgift kan alltså sägas vara att. skydda
alla sina medlemmars fria, normala verksamhet, m b. alias,
icke någras, hvadan statens skyddsåtgärder kunna påkallas af
den ena mot den andjra, då. den sednare vill hindra eller störa
den .förres fria verksamhet.
Statens ställning såsom rättsanstalt är dermed ganska klart
bestämd.
De finnas, som vilja inskränka statens uppgift till denna
negativa ståndpunkt, af fruktan för att de positiva åtgörandena
från det allmännas sida skola obehörigt ingripa i den enskildes
frihet och rätt. Detta torde dock vara en alltför långt drifvenr
farhåga, enär staten k&n, till lika gagn för hvarje
Samhällsmedlem, befrämja allmän bildning, uppmuntra sedlighet och
dygd, samt verkställa allmän-nyttiga företag, dock ällt med
vilkor, att den ena icke gynnas på dm andras bekostnad.
Rättssferen för statens vare sig negativa verksamhet (att
hindra och straffa den ene individens kränkande af den andms
frihet) eller positiva (att befrämja allmänt väl) bestämmes alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>