Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notiser - Fynd från stenåldern, uti hålorne i Tarascondalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fynd från stenåldern, uti hålorne i Tarascondalen (dep. Ariège.
Syd-Frankrike). Till franska vetenskapsakademien hafva herrar Garrigou och
Filhoul inlemnat en uppsats, ur hvilken vi här meddela ett utdrag, då
densamma lemnar ett icke ovigtigt bidrag till de af Steenstrup, Worsaae och
andra arkeologer förut gjorda upptäckterna om menniskoslägtets ålder:
„Upptäckandet af en förhistorisk befolkning uti Danmark, Schweitz
och flera andra länder låter förmoda att kontinenterna under denna
af-lagsna period varit bebodda på ungefär samma ställen, som nu för tiden.
Likheten mellan de på olika orter upptagna redskaperna och den
småningom skeende förädlingen af de ämnen, som först bearbetades af
menniskan, göra det antagligt att den menskliga intelligensen, som Öfverallt uti
sina första yttringar varit enahanda, behöft många tusen sekler, för att nå
den punkt, på hvilken den för närvarande befinner sig. TJnder tiden för
menniskoslägtets tillvaro på jorden hafva tvenne olika Faunor funnits.
Om förhistoriska folkstammar begagnade Schweitzersjöarne till att uti
desamma uppföra sina trä- och halmhyddor, så var det naturligt att uti
andra länder menniskor, i besittning af samma kulturgrad som
pålbygg-nadsfolken, och egande liknande medel till uppehälle, valde de af naturen
danade klippgrottorna till sina tillflyktsorter och boningar.
Under våra undersökningar, rörande de forsila menniskorna hafva
vissa indicier, som alla funnits vid ingångarne till åtskilliga hålor, ledt oss
till åsigter, som vi, jemte de af oss gjorda upptäckterna, här framställa.
Det är förnämligast hålorne vid Pradiéres, Bedeillac, Sabart, Niaux
(grande), Niaux (petite), Ussart och Fontenet, som lemnat rika bidrag åt
fornfor åkningen. Atmosferen vid ingången till dessa hålor är sund och
luftdrag förspörjes i allmänhet icke uti desamma. De bestå af en enkel
rymlig sal utan genomgång, eller en föga djup grotta; de äro icke serdeles
fuktiga och deras hvalf äro fria från droppsten. Marken är betäckt af
afbrutna kalkartade stycken, som bilda en betydlig höjning. Under dessa
högar finnes ett mer eller mindre leraktigt jordlager. Vid jordytan finner
man spår af menniskors närvaro, men det är först efter 1 å 2 meters
gräfning som de interessantaste fakta pläga påträffas. Man kommer här
till en slags eldstad, bildad af kol- och asklager och nära bredvid
densamma finnas uti öfverflöd följande föremål, neml.:
Olika djurs ben, krossade på enahanda vis; man ser att de blifvit
klufna för märgens uttagande. Vi hafva ännu icke sett något ben, på
hvilket spår af andra djurs gnaguing äro synbara[1] Massor af helix
ne-moralis äro utströdda Öfver hela härden; deras innehåll har troligen tjenat
till födoämne.
Bredvid dessa ben finner man andra bearbetade på olika sätt. Den
ena hälften är uthuggen till en spets, den andra synes hafva tjenat till
handtag. Flintstycken och knifvar af flinta ligga bredvid nyssnämnda
föremål. Men flintan utgör; märkligt nog, icke den enda stenart, hvaraf
skärande redskap förfärdigats. Äfven skiffer af en mycket kompakt sort har
begagnats; man har af detta ämne förfärdigat en slags skrapor; andra
skifferredskap äro formade såsom knifvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
