Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Breflåda - Inlägg till Jehovatjensten hos Hebreerna af M. Wolff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår ärade medredaktör, herr Victor Rydbergs har förklarat sig vilja
uti en särskild brochyr till besvarande upptaga såväl denna, som andra
mot honom rigtade polemiska uppsatser, hvarföre tidskriftens redaktion
icke finner sig föranlåten att nu bemöta de af herr Wolff gjorda
anmärkningar. Herr Wolffs skrifvelse är af följande lydelse:
Göteborg den 30 Januari 1804.
Herr Redaktör! Tillåt mig, att i få ord — sine ira et studio —
göra några anmärkningar mot herr Rydbergs afhandling
(„Jehovatjensten hos Hebreerna“), hvilken jag läst med största förvåning. Då
brist på utrymmet i detta blad ej medgifver en utförlig och grundlig kritik
öfver den snillrike och aktningsvärde författarens framställda åsigter om
Jehova-kulten, så är jag nödgad att inskränka mig till en kort betraktelse
af de punkter, som efter min öfvértygelse alldeles strida mot sakens verk*
liga förhållande och vore det för den vigtiga frågans skull en stor glädje
för mig, om författaren, hvars rena och innerliga kärlek till sanningen jag
känner, härigenom skulle finna sig föranlåten, att ånyo noga pröfva sina
påståenden.
Hvad afhandhngens hufvudsakliga innehåll beträffar, så anse vi som
ett πρωτον ψευδος antagandet och karakteriserandet af de två religiösa
ståndpunkter: gammal-jehovismen och reformerade jehovismen, som skulle
representeras af två partier: ett gammal-jehovistiskt och ett reformatoriskt (eller
omstörtnings-parti). Så vidt vi nämligen kanna skriften pch forstå dess ord,
finna vi der intet spår af sådana mot hvarandra stridande
religionssyste-iber och partier. Vi veta blott det, att „Jehovismen," som med hela sin
upplysande och helgande kraft i en lång tidsföljd endast förmådde
genomtränga ett — i förhållande till folket Israels mängd — ringa antal bland
Israeliterna, måste kämpa en hård. och ihärdig kamp, å ena sidan mot
hedendomens magt, å andra Bidan mot ytlighet, verk- och skenhelighet, förrän
deh kunde segrande intränga i folkets inre och helga dess lefverne. Det
var först efter babyloniska fångenskapen, att folket i sin helhet fattade och
behjertade läran om den enda, eviga, rent andeliga och högst fullkomliga Guden,
såsom Mosaismen och Prophetismen[1] med lika klarhet och bestämdhet i all
dess renhet förkunnat den. Således var det icke „gammal-jehovismen,“
hvilken — såsom den ärade författaren påstår — bröts genom exilen,
utan hedendomens och ytlighetens välde öfver folket och hvad han änser för
den reformerade Jehovismen är ingenting annat än den sanna uppenbarelsens
lära, hvars upphöjda idéer först i den tiden vunno magt öfver den stora
massan och verkade alldeles omgestaltande på dess religiösa tänkesätt och
lefnad.
Skriften framställer det verkliga förhållandet i afseende på denna
punkt så klart och tydligt för oss, att vi icke begripa, hur en så
djupsinnig tänkare som herr Rydberg så helt och hållet kunde missförstå det.
Och det är denna origtiga uppfattning af sakens förhållande, på hvilken
alla de hans påstående bero, som efter min åsigt blott äro hypotheser,
eller rigtigare sagdt, slutsatser af en falsk premiss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
