Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan-Teatern. En blick i medeltiden af D:r Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luft och hvars naturliga skaplynne gema heldre kastade sig
in i den krassaste och mest urhedniska vidskepelse, än lät
sig, intvinga i den „rena lärans“ dogmatiska och skolastiska
pedantism. En varaktig fred mellan kyrkan och ett
ridder-skap, som icke erkände annan myndighet, än den fysiska
styrkans, förblef omöjlig, dessa tvenne storheter kunde ännu icke
,,rymmas under ett tak“ (de kunde det icke ens i långt mera
framskridna tider); då presterskapet insåg, att det ej längre
kunde med fördel möta riddarne, baronerne, på Öppen mark,
försökte det att vända deras okufveliga håg för äfventyr, rof
och kamp åt annat håll och det lyckades för vissa perioder,
(kprstågen höra till hierarkiens beundransvärdaste politiska
mästerkupper), men de gamla anledningarne till slitningar, jalusi
och Öppen fiendskap dykte ständigt ånyo upp och det blef för
kyrkan allt mer och mer tydligt, att hon måste ha folket,
landtmannen, handtverkaren, dagakarlen, sjelfva den lösa pöbeln,
till sin hjelp, såframt ej denna strid skulle i längden blifva
henne öfvermägtig, Att af massornas olika elementer bilda en
tät här emot det sig så kallande chevaleriet och en murbräcka
mot de adliga röfvarborgame, var en jemförelsevis lätt sak,
herrarnes tyranni och utsugningssystem hade redan många
gånger och mångenstädes framkallat af sig sjelf en dylik
opposition från folkets sida, men för presterskapet var det ej
tillräckligt att massan satte sig upp mot baronerne blott för egen
räkning, rörelsen måste tagas om hand för kyrkans intresse;
det var icke nog med att ega ttUfälliga allierade mot en för
Ögonblicket gemensam fiende eller förtryckare, man behöfde
blinda redskap, lydiga soldater under korsets fana för ett krig
på lif och död mot en samfundskast, i hvilken prestväldet
redan då, och icke orätt, anade fröet till en ännu många
gånger farligare rival: en organiserad aristokrati. Det var detta,
hvarpå det kom an.
Och nu böljade från presternas sida hela denna sluga,
men föga uppbyggliga taktik, som egentligen icke är annat,
än en kompromiss med massans äfven sämsta instinkter, och
hvarpå medeltidens sednare hälft nästan för hvarje steg visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
