Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan-Teatern. En blick i medeltiden af D:r Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelf må jag ut, jag ett ärende fick;
håll då deröfver din vakande blick,
att vid min hemkomst i oskadadt skick
allt jag i huset må finna!
Nu är jag lugn, då jag hemifrån går,
sedan du der,.som min väktare, står;
koppa*, jag tj några klagomål får!
nu hvad jag sagt dig, besinna!“
Sedan „Barbarus“ sålunda utlåtit sig, hälft bönfallande,
halft hotande (och vi hafva sökt att så noga som möjligt
åter-gifva såväl originalets anda, som formen, det nästan
vådevill-messiga versslaget), begifver han sig bort. Knappt är detta
skeddt, förrän tjufvar infinna sig; de se dörren öppen till
hedningens hus och bortröfva skatten midt för S:t Niklas, Ögon.
Då Barbarns återvänder, märker han straxt hur det står till
och utbrister:
„Gravi8 sors et dura!
Hic reliqui plnra,
sed sub mala cura.
Deh, quel domage!
Qui pert la me ekote, purqite n*enrage!{t
De tvenne sista franska raderna äro naturligtvis tillkomna på
det att publiken skulle riktigt kunna sätta sig in i „Barbari“
sinnesstämning. Den bestulne mannen fortsätter i samma ton:
„Pengar, guld och annat
hundratals! förbannadt!
intet qvar har stannat!
O, må ens barm
vid slik förlust ej koka utaf harm!
Skatten, min, den rara,
skulle du förvara,
lät dock allting fara;
ha, Nicholas!
det här shall illa komma dig tiU pass!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
