Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teorier om menniskoslägtets ålder och uppkomst. II. af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ria, likanåväl som i staternas och religionens, ledt till det
högsta begrepp om lifvet och dess mångfaldiga uppenbarelser.
I jenförelse med den krassa ovetenskapliga materialisten, eller
den på några fattiga dogmer sig stödjande supranaturalistiske
teologen, måste utvecklingsteoriens anhängare känna sig
oänd-hgen rika; ungefär så mycket rikare på begrepp och höga
tankar, som den civiliserade och vetenskapligt bildade
euro-peen känner aåg vara gentemot den råa naturmenniskan.
> Vill man skaåk sig klara insigter i naturens historia
måste man alltjemt, säger Snell, betrakta densamma, enligt
historiens analogi. Menniskans historia visar tvenne synbarligen
alldeles olikartade företeelser. Å ena sidan varseblifver man
m skara af vilda folkstammar, bosjesmän, negrer, nya
holländare och mångfaldiga andra[1], som ständigt synas föra
samma omedvetna lif utan all förändring, och likasom
kristalliserade i vissa bestämda former. A den andra finner man
hos de i egentlig mening historiska folken, hos forntidens oeh
nutidens kultiverade nationer så starka förändringar, att dessa
folk knappast af den ytlige betraktaren kunna igenkännas
efter några seklers förlopp. Skillnaden efter några århundraden
är här mycket stor. Utveckling och stabilitet finnas bådadera
hos alla organismer, ehuru i olika grad. „Våra närvarande
djur och plantor äro med afseende på sin fysiska organisation
i samma förhållande, som botokuder och bosjesmän med
afse-ende på sin samhällsorganisation och likaså omöjliga för
utveckling, som de senare, Öfverlemnade åt sig sjelfva, äro det.
Härutaf kan likväl tydligen intet slutas i allmänhet för de olika
arternas och klassernas oföränderlighet under alla
omständigheter. Och likasom de råa folkstammarne, tillochmed de
lägsta, hafva en slags historia bakom sig, i det att deras lilla
förråd af ord, begrepp och färdigheter, småningom utvecklat
sig, så har också den låga naturliga organismen småningom
utvecklat sig till allt konkretare former.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
