Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger af Béranger - II. Frihetsgudinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag var ett barn, och min uppfostrarinna
Var nöden, mot den moderlöse hård.
Jag bönföll: hör mig, frihetens gudinna,
Var du min moder,, tag mig i din vård!
För hemska dåd var denna tid en amma,
Men, ung ännu, jag sådant ej förstod.
Knappt fosterlandets namn jag kunde stamma;
Af hat till fienden dock sjöd mitt blod.
Än ser jag, hur af stridslust alla brinna,
Och stoltast var den fattige kanske.
Jag var ett barn — men, frihetens gudinna,
O värdes mig min barndom återge!
En släckt vulkan, som inga flammor slungar,
Se’n tjugo år i dvala folket låg.
Två gånger kommo främlingames kungar
Att väga Galliens skatter på sin våg.
Vi yrade, nu kan jag klart det finna,
Ben stund vi drogo dig i gyllne char;
Allt var ett gyckel — stackars min gudinna,
En drömbild frihetens gudinna var!
Jag återfann dig, och jag såg ditt öga
Matt, slocknadt — fordom hvilken eld deri!
Jag fåror såg på pannans rund, den höga,
Nu röd af skam, att allt är så förbi!
Var lugn, fast blomipor och behag försvinna:
Tro, ära, storhet också trampas ner.
Allting förgås — du är ej mer gudinna,
Du är ej frihetens gudinna mer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
