Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Don Juan af Lord Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
titeln på ett af sina verk „Adam Homo“ antydt sin plan vara af
enahanda beskaffenhet. I psykologisk noggrannhet och detaljskildringarnes
genomförande är detta verk i vissa fall öfverlägset Don Jnan, men det är
icke så storartadt i stilen, ej heller så universelfc i anläggningen, som
Byrons mästerverk. Genom de i „Adam Homo“ Bkildrade
hufvudperso-nerna gifves oss en teckning af bourgeoisiens tillstånd i författarens eget
fädernesland, medan de i Don Juan framställda utgöra en profkarta af
långt större omfattning och mångfald.
Lord Byrons hjelte är icke sagans eller operans Don Juan, en
dämo-nisk representant för det sinliga hos menniskan och hvilken imponerar genom
det omättliga i sin åtrå, och genom sitt oförfärade mod. Byrons Don
Juan, hvilken likasom sagans har aristokratblod i sina . ådror, är en äkta
goddagspilt utan uppfostran och grundsatser, af naturen utrustad med godt
hjerta och goda anlag, men förderfvad i beröring med en osund
omgif-ning. Han har många lättfärdiga äfventyr, men drifves ej till dem,
likasom sagans hjelte, af ett ohejdadtnjutningsbegär; då tillfället erbjuder sig,
drager han sig icke undan, men- söker icke detsamma. Han är ej
passionerad, men väcker genom sin skönhet den slumrande passionen* I lord
Byrons plan ingick, som bekant, att låta hjelten, hvilken några velat betrakta
såsom en typ af 18:de århundradets aristokrater med alla deras fel och
älskvärda sidor, dö såsom offer för Franska revolutionen. Hvilken skada
att verket ej fick fulländas och att läsaren gick miste om att se Don Juan
med samma sorglöshet och Öfverdådiga mod, som utmärkte honom i alla
lifyets skiften, gå guillotinen till mötes!
Då detta skaldestycke för första gången offentliggjordes, väckte det,
som billigt var, ofantligt uppseende, icke blott genom sina stora
skönheter, utan genom de.slippriga scenerna, som skaffade .det många
motståndare, ej minst bland det täcka könets lärda del, de så ofta af skalden
angripna „blå.“ På de mest vågade ställena låter Byron dock aldrig det
frivola gå så långt att skönheten deraf blifver lidande. Till och med i
de farligaste attityder liknar han en af dessa forngrekiska fäktare, som
alltid, äfven under de svåraste utfalls- och försvarspositioner, visste
iakttaga grazie i sina rörelser.
För att värdigt öfversätta ett mästerverk, hvilket är så fhlländadt i
formen, så tankedigert till innehållet och så kraftigt eller känslofullt i
tonarten, fordras icke blott en ovanlig flit och ihärdighet, utan ock att
översättaren sjelf skall vara en skaldesjäl af beslägtad art. För blotta fliten
utan inspiration är ett sådant arbete lika omöjligt att åstadkomma, som
för en simpel marmorarbetare att förfärdiga en arm eller ett ben åt Apollo
di Belvedere, så att de värdigt öfverensstämma med det hela. Don Juans
svenska öfversättare, herr Strandberg, har i allo varit värfvet fullt vuxen.
Yi erinra oss icke att på vårt eller något annat språk hafva läst någon
bättre öfversättning. En verklig skapande förmåga, ett herravälde öfver
svenska språket, som motsvarar Byrons öfver engelskan och största trohet
mot originalet skönjas öfverallt i den svenska tolkningen. Om icke de
ständiga anspelningarne på Englands politiska och litterära förhållanden
gjorde läsaren uppmärksam på att han hade en öfversättning framför sig,
vore det knappast möjligt att af sjelfva öfversättningens beskaffenhet sluta
sig till något sådant. Man skall möjligen kunna invända att öfversättaren
i sin sträfvan efter ledighet och sann poetisk framställning understundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
