Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Don Juan af Lord Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om bilderna af kejsarkrona och törne återgifva originalets „stolthet“
(pride) och „vrede“ (ire), så torde för att uttrycka en sydländskas kärlek
(äfven den mest svärmiska) ,,penseen“ på blomsterspråket vara mindre
lämplig.
I samma sång, strof. 102, äro slutraderna väl myckét nationaliserade
och återgifva icke fallt samma tanke, som i originalet. På engelska:
That there are months, which nature grows more merry in
March has its hares, and May must have its heroine.
I öfversättningen:
Att vissa månader till ömhet pigga,
Mars Bina harar har och Maj sin — Frigga.
En liknande anmärkning skulle kunna göras mot strof. 84, sång 2:
If you had been in Turkey or in Spain
Or with a famish’d boatscrew had your birth
Or in the desert heard the camefs bell
You wish’d yourself, where Truth is — in a well.
Förträffligt på svenska:
Men följ i öknen karavanens rop
Och sitt på hafvet törstande förfärligt,
Så skall du längta efter att din mun
Får mötas åt med Mimer — i en brunn.
Strof. 158, som i öfversättningen är fullkomligt Byronisk, torde dock
i stämningen något variera från originalets. På engelska:
He ate, and he was well supplied and she
Who tvatchd him like a mother, would have fed
Him past all bounds, because she smiled to see
Such appetite in one she had deemd dead.
På svenska, men mindre vekt:
Han åt försedd, så rikt han kunde bli
Ty flickan var som i ett himmelrike
Då han, hvars lif var nyss liksom förbi,
Betygade en matlust utan like.
Den synnerligen kraftigt återgifna tredje sångens femtioåttonde strof
är i originalet än kraftigare eller rättare mera hemsk och olycksbådande
i rytm och stämning:
Tigrinnan, som man frånryckt hennes ungar
Förfärlig är och bådar intet godt,
VerldshaFvet, när det jäser högt och gungar
Med skeppsbrott hotar den som kusten nått,
Men det som bryter ut och dödar slungar
Har förr sin gräns i eget öfvermått,
An vreden, än den djupa, sammanbitna
I menskohjertan starka, sönderslitna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
