Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Notiser
- Dexilées' Monument i Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Notiser.
Dexilées’ Monument i Athen (jemte planch). Efter en artikel i „Revue
Archéologique“ af Carl Wescher, meddela vi följande upplysningar om
detta monument, som nyligen upptäckts vid via sacra uti Athen:
„De tvenne stycken, hvaraf bas-reliefen består, hafva åter blifvit
hopfogade, på det att åskådaren måtte kunna komma i tillfälle att göra
sig en föreställning om det intryck, som bas-reliefen åstadkom, medan
den ännu var oskadad. Sedan man åter uppställt bas-reliefen på dess
fot, och sedan man återställt inskriptionen, framstår nu monumentet i sin
helhet, nästan sådant som grekerna från Skopas’ och Praxiteles’ tidehvarf
kunde beundra detsamma. Det är något bredare nedantill, än vid spetsen.
Ben rent grekiska konsten synes hafva föredragit dylika lätt lutande
linier framför den rektangulära formen, som den så kallade klassiska
konsten sedermera adopterade. Arkitekturen från Perikles’ och Alexanders
tider erbjuder talrika exempel härpå. Det gifves ingen hellenisk portal (från
och med den märkvärdiga porten till Erekteion), som icke företer en
liknande lutning i linierna. De resande, som besökt Athens Akropolis skola
erinra sig att det allmänna intrycket, som anblicken af Parthenon
qvar-lemnar, är det utaf linier, hvilka konvergera mot hvarandra. På detta
sätt ökade den grekiska konsten, hvars högsta lag var „bon sens“
byggnadernas soliditet, utan att minska deras skönhet, och nndslapp dymedelst
det oföränderliga enformiga upprepandet af rektangeln, hvilken romarne
sedermera åter läto komma till ära. Monumentet består af tre delar;
frontonen, bas-reliefen och basen. Frontonen är ganska enkel och utan
prydnader, förmodligen derföre att konstnären velat att åskådarens
uppmärksamhet helt och hållet odelad borde vara vänd åt sjelfva det
framställda ämnet. Af samma skäl hafva bas-reliefens båda sidor icke någon
ram eller list. Denna behagfulla nakenhet gifver skulpturen ökadt värde.
Fenelon, en af den nyare tidens män, som lifligast uppfattade den grekiska
skönheten, har med rätta yttrat: „Hvarje prydnad, som endast är prydnad,
är öfverflödig; tag bort den!“ och på ett annat ställe säger samme
författare: „De nödvändiga styckena måste blifva till prydnader." Detta är
grundprincipen för den grekiska konsten.
Gruppen består af tvenne personer, af hvilka den ene till häst.
Handlingen föreställer en strid. Ryttaren nedslår sin motståndare,
hvilken, trampad af hästen, tyckes vilja försvara sig med högra armen.
Möjligen har han uti denna hand hållit ett spjut. Detta finnes icke mera;
man vet att attributer af detta slag af grekernas skulptörer plägade
förfärdigas af metall. Marmorn bär tydliga spår af sådan. På ryttarens
hufvud finnas små hål, bestämda att dervid fästa en metallbeklädnad, vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmantidsk/1/0226.html
