Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Breflåda - Inlägg till Jehovatjensten hos Hebreerna af M. Wolff, forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryck. Att uttrycket måste rätta sig efter menniskornes förmåga, att
fetta dessa tankar och derföre på många ställen är fgurligt#) — det kan
för ingen bibelforskare vara obekant; att det dessutom är en
egenhet hos alla orientaliska språken, att tala genom behöfver jag
icke omnämna. Sådana bildliga uttryck finna vi på hvaije blad af den
heliga skriften; att taga dem för något annat än de i verkligheten äro
och derefter karakterisera Bibelns låra — det vore ett förfarande, som
gjorde all sann bibelforskning och härmed all sann bibelförklaring omöj-
lig **). — Hade den sanningsälskande författaren noga öfvervägt detta
och ntan förutsättning, med klar blick betraktat de heliga orden, så skulle
han säkerligen icke hafva kunnat påstå, att „gudsbegreppet44 i Jehovismen
(d. v. 8.: „den äldre“) är „antropomorfistiskt, i sedligt hänseende
obe-stämdt,“ att „dess förnämsta attributer äro magt och förskräcklighet,44 att
(gammal-) Jehovismen icke är monotheistisk o. s. v.
Bet vore icke till något gagn, om jag anförde än så många ställen
nr skriften, som klart och tydligt bevisa till detta af förf. an-
tagna förhållandet; ty i följd af den synpunkt, ur hvilken han för det
närvarande ser saken, skulle han ej lägga den minsta vigt på ett sådant
argument, utan konseqvent tillskrifva dessa om det högre och
lighets-begre^et vittnande ställen — efter hvilket kriterium, vet jag ej —
den „reformerade jehovismen/4
Då utomdess brist på utrymme bjuder mig, att snart sluta min
skrifvelse, vill jag blott tillfoga några ord om . Jag har redan
ofvan sagt, huru hårdt och ihärdigt jehovismen måste kämpa mot
hedm-domen, som utöfvade en så stor magt öfver det israelitiska folket, att den
i århundraden icke kunde besegras. Båsom hedendomen t allmänhet, så
var det i synnerhet soldyrkan, åt hvilken det svaga folket i förening med
ogudaktige konungar och samvetslösa prester hängaf sig (cf. 2 Konungab.
23, 5, 11 och 12; Jer. 19, 13; Zeph. 1, 5; — om bildstoder af solen
QMÖfl] talas: Lev. 26, 30; Jes. 17, 8; 27, 9; 2 Chrön. 34, 4). Men
• T -
hvari ligger något bevis för författarens påstående, att jehovismen sjelf
(d. v. 8.: „ gammal-jeh.“) var en soldyrkan?? Hvad han anförer som
bevis, bevisar ingenting annat, än att äfven en klar tänkare och grundlig
forskare kan råka i villfarelse, om han utgår från vissa förutsättningar,
som sakna all fast grund. Huru herr Rydberg blott ett ögonblick kuude
komma på den underliga tanken, att „i berättelsen om Jakobs strid med
en man (Gen. 32, 25 ff.) ännn framlyser den ursprungliga föreställningen,
att det var med solguden han kämpade,44 derföre att det heter: „släpp mig,
ty morgonrodnaden inbryter44 — det är mig alldeles obegripligt; icke
hellre kan jag inse, hurn han i ordena „inför solen44 (Num. 25, 4), som
förekomma på ett ställe, hvarest just straffet för dyrkandet af Baal — här:
*) Hos Rabbinerna finna vi två satser, på hvilka jag hftr vill göra
uppmärksam: „aen gudomliga läran är icke gifven åt englar, utan It menniskor* och:
»skriften talar, såsom menniskorna tala* — de gudomliga tankarne måste ikläda
sig en för alla menniskor fattlig form.
**) I förbigående vill jag blott erinra, att äfven phHosophert isynnerhet
ofta talat genom bilder. Hvilken framställning t. ex. af de Platoniska
philosophe-nerna skulle då uppkomma, om man icke noga efterforskade de ,som äro
uttryckta i dessa bilder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
