Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomen och Poesien af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röjt litet rum för den ungdoms sång, som sjunger af ren
skön-hetstjusning, en tjusning, som äfven i de tider, för hvilka det
sedliga, så det offentliga allmänna som det enskilda, är högsta
uppgift, hor sin oförgängliga rätt och sin alltid lika djupa
betydelse. Vi kunna visserligen i all enskildhet lida med
den ungdom, som, i en tid af helt andra uppgifter än det
glada konstnärliga skapandets, födes och vaknar med hjertat
fullt of sång; vi kunna af erfarenhet på förhand ana, huru
många deras förhoppningar på sångens fröjder och segrar
skola af samtiden lemnas oförverkligade; vi kunna visserligen
mången stund känna oss frestade att varna dem ifrån att allt*
för uteslutande hängifva sig åt ett värf, som tiden icke synes
Önska utfördt åtminstone icke omedelbart, oförmedladt eller i
och genom omedelbar poetisk konstframbringelse; men vi
skulle aldrig vilja med ett enda ord störa dem i deras tro på
sångens eviga berättigande, på ungdomens eviga rätt att få
vara ungdom, ungdom så djupt och så högt som hvarochens
lifs- ech kärleksskala sådant medgifver. Ty, kort sagdt, den
tid, i hvilken ungdomens „guddomliga dårskap“ ej aktas, denna
dårskap, som, i hvad rigtning den än må bryta sig, öfvergår
allt förstånd, men dock är såsom sjelfva födslovåndan för
mannens idéverld, — och den tid, som för det ängsliga
uppfyllandet af lifvets och dagens nödtorft, af dess inbillade högre
eller lägre behof ej har öfrigt något ögonblick af ro, af
verklig frid och ro, för att i själens lugnade vågor mottaga
och uppfatta det skönas flyktiga afspeglingar; — en sådan tid
har i och med detsamma dömt sig sjelf till en förtorkning
och en förnedring, för hvilken en plötslig brytning i tidens
utvecklingsrörelse väl kan sätta en gräns, men som dock alltid
skall blifva åtminstone i vissa fall en mer eller mindre mörk
rymd i det folks historia, som åt den ensidiga lifsrigtningen
hemfallit.
Långtifrån alltså att med ett enda ord vilja söka att bringa
någon att vackla i sin tro på skönheten här i verlden, dess
ordnande, förädlande makt på djupet af vår både inre och
yttre utveckling, ville vi fasthellre, om vi dervid något för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
