Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomen och Poesien af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tonernas klang gälla hvad de kunna. De ifrågavarande
dikterna innehålla i sjelfva verket mera natur än konst. De äro
vida mer unga flammande sinnens omedelbara utgjutelser än
mognade konstnärers verk, äfven om de röra sig i de numera
allmänt tillgängliga konstformernas alltmera mjuknade, alltmera
lätt handterliga drägt. Det är också såsom sådana de mest
och isynnerhet slagit an på oss. Röjer sig ock hos en och
annan af de nio efterklangen, bryter äfven stundom fram en
och annan ton, som icke är det egna hjertats utan den mer
eller mindre omedvetna, ofrivilliga härmningens, så är der dock
tillräckligt af de egna fröjdernas och de egna lidandenas språk
för att låta oss erfara det ursprungliga i dessa dikter. Må
man blott lyssna till dem på det rätta sättet, d. v. s. i de
stilla stunder, då sinnet, efter dagens äflan kommet till ro, är
mottagligt för tystnadens röster och fantasiens bildspel och
tankarnes musik. Det kritiskt stämda sinnet hvarken njuter
eller återklingar; och för det oroligt jägtande förefaller all
poesi som slagdänga. Detta må bläddra och bläddra uti aldrig
så många och aldrig så stora poetiska mästarverk, det jägtar
sig blott till allt större och större oro, till allt större och större
omottaglighet både för sannt och skönt. Det kan icke fattas af
någon vördnad för det heliga hvarken i ungdomens ingifveiser
eller i ålderdomens tystnad. Pör sådana sinnen skola icke
heller de nio signaturerna hafvå någon slags betydelse. Men,
hur orolig tiden än må vara, i ett och annat sinne dröjer väl
ännu, för stunder åtminstone, en idealet återspeglande ro, och
sången, ehuru yilse pch öfvergifven den än må synas och
äfven vara, skäll dpck väl alltid finna bröst, som icke blott
bevara dess traditioner utan äfven gömma de bistra tidernas
sådd till kommande lugnare, i sin egen känsla lyckligare
dagars ännu rikare blomning.
Olof Eneroth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
