Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi I. Inledande blick på medeltidens verldsåskådning och dennas historiska uppkomst af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djefvulens rike fortbestår, och bytet som det gjort är dess för
evigt. Men det fortbestår endast, emedan en evig tillvaro
är ett evigt straff för dess beherrskare likasom för dess
under-såter. Från de nya himlar och den nya jord, som Guds varde
framkallar till bostäder åt de frälste menniskoandome, förnimma
desse sina os&lige bröders tandagnisslan och verop, skåda de
ned på deras jemmer och qvol, men ej med medlidande utan
med glädje, emedan de deruti igenkänna den gudomliga
rättvisans ordning; ej med smärta, utan med njutning, emedan
anblicken af andras olycksalighet fördubblar deras egen
lycksalighet. Utan ända uppstiga ur afgrundens djup mot
empyréen förtviflans skri, trotsets smädelser, raseriets förbannelser,
men de förminska icke, utan förhöja klangen af de hymner,
som helgonen och englarne sjunga kring Guds och lammets
stol *).
Detta är i sina grunddrag medeltidens verldsåskådning,
fattad ej i abstraktioner, utan sådan som hon under många
århundraden lefde inom de kristna folken, beherrsk&ndé deras
tankar, inbildning och känslor, bestämmande deras görande
och låtande. Lemning&r af henne återfinnas i de ännu
bestående kyrkornas systemer; men oförenliga med den nya
verldsåskådning, på hvilken menniskoanden arbetar, alltsedan han
i sextonde århundradet började befria sig från
myndighets-tron, utöfva de en allt mer aftagande inflytelse på formerna,
i hvilka lifvet kläder sig.
*) Se medeltidens förnämste och inflytelserikaste kyrkolärares Thomas* af
Aquino arbete: „Summa Theologica", supplementum ad tertiam partem, quaest. 94.
Det heter der: „Ut beatitudo sanctorum eis magis cemplaceat et de ea uberiores
gratias Deo agant, datur eis ut pcenam impiorum perfecte videant... Beati, qui
erunt in gloria, nullam compassionem ad damnatos habebunt... Sancti de pcenis
impiorum gaudebunt, considerando in eis divinse justitise ordinem et suam
libera-tionem de qua gaudebunt." — Härmed mä jemföras följande ohyggliga utgjutelse af eu
annan tbeolog: „Beati coelites non tantnm non cognatorum sed nec parentum
sem-piternis suppliciis ad ullam miserationem flectentur. Imo vero lsetabuntur justi,
cum viderint vindictam; manus suas lavabunt in sangnine peccatorum."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
