Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi I. Inledande blick på medeltidens verldsåskådning och dennas historiska uppkomst af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siste betydande nyplatonikern, och Augustinus, den siste
filosofiskt bildade kyrkofadern, från Ansekn, skolastikens
grund-läggore! Mellan dem ett svalg, i hvilket Gregorius den store
och Scotus Erigena äro nära nog de enda stjemorna, och
dessa ingalunda af första ordningen. „Det gifves ödemarker
i tiden, likasom i rummet“, säger Bacon.
När det svaga försöket till vetenskaplig verksamhet åter
kunde ega rum, var skolasten lycklig nog att i sin égo hafva
några på en omväg från araberna erhållna makulerade blad
af Aristoteles. I dessa blad utläste han med häpnad och
beundran methoden för en logisk undersökning. För öfrigt var det
Hennes Trismegistus, Dionysius Areopagita (öfversatt af Scotus
/
Erigena) och dylika mystiska verk ur obekant källa och med
nyplatonsk anstrykning, hvilka stodo grubblaren till buds, då
hän utifrån behöfde hemta något material till ifyllande af
den kosmologi, hvars grunddrag voro honom gifiia i kyrkans
dogmer.
Det följer af sig sjelfr, att medeltiden icke kunde inse,
än mindre erkänna det innerliga sammanhanget mellan sin
verldsuppfattning och den zoroastriska. Men en dunkel aning
derom spåras dock. Medeltidens lärde tillskrefvo Zoroaster
grundläggningen af de magiska vetenskaperna. Sprenger
(författare till Malleus Malificarum, om hvilket olycksdigra arbete
längre fram), Remigius, Jean Bodin, Delrio m. fl. jurister och
theologer, hvilka såsom domare i hexeriprocesserna förvärfvat
sorglig ryktbarhet, kalla i sina skrifter Zoroaster trolldomens
upphof.
Den dualistiska idéen blef, sedan hon ingått i
kristendomen, icke mildrad utan skärpt. Zoroasters religion, som
antager ett godt urväsen *), låter det onda, i tiden uppkommet,
äfven i tiden förgå; hon slutar med den äfven i nya
testamentets skrifter framskimrande läran om „all tings
återstäl-lelse“ (ctTroxaTaoxaoic iravxwv) och nedsätter således det onda till
*) Detta har, hvad den ursprungliga Zoroasterl&ran angår, blifvit beitridt,
men bestyrkes af ett st&lle hos Aristoteles (Metapbys. 1. XIY, c. 4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
