Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om det gamla skolsystemets faror af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid de svar, som samvetet har att gifva på de af den redan
med lifvet böljade kampen framkallade inre frågorna?
Är det icke så, att t. ex. mången yngling med en
ursprungligen rikare fond af sjelfständighetskänsla, af vilja, redan i
sina första studentdagar, sedan skolans trängre trollkrets
blifvit bruten, gripes af medvetandet af, att skolans väg icke varit
viljeuppfostrans väg, att, om han längre fortgår på den banan,
han skall gå under i gloser och mmnesverk, och — derföre,
med ens och för alltid brytande med skolans, vid akademien
fortsatta traditon, skyndar att såsom det heter taga sin
examen så fort som helst, och hur väl eller illa som helst, blott
för att ju förr desto heller komma ifrån den ända till
akademiens högsta examensspetsar fortsatta skolan, som gör den
unge mannen desto osjelfständigare ju längre man dröjer qvar
deri? Har han icke mycket brådtom att komma derifirån, just
för att rädda det han möjligen eger qvar af sjelfständighet i
vi\ja och tanke och dermed träda in i lifvets friska verkstäder
och der få sitt samvete* betyg uppå att han handlar såsom
sig bör?
Är det icke så, att sjelfva lärame påyrka en så hastig
akademisk kurs som möjligt och dermed sjelfva gifva tillkänna,
att tillochmed de akademiska studierna endast äro ett
nödvändigt ondt, dem hvarochen bör söka komma ifrån för ett
så billigt pris som möjligt?
Är det icke så, att de som mest hängifva sig åt skolan,
dess ämnen och dess methoder, äro de som ohjelpligast
hemfalla åt all slags osjelfständighet och att tillochmed de, som
försvara skolan, dock på intet vilkor försvara hennes offer?
Är det icke så att vid „afskedssupen“ från akademien de
„fårdiga“ lärjungame i chorus med lärarne instämma i
glädjeyttringar att de äro „lyckligt och väl“ ifrån det akademiska
examensväsendet och att de med glädje vända allt hvad
akademi heter ryggen?
Och är det icke ungefär på samma sätt med de unga
qvinnorna, att så fort de „slippa ur pensionen^ slå de igen
boken för lång tid, om icke för all tid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
