Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi. II. Kyrkans magi af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som slutar med deras exemplariska bestraffning, ithy att
kyrkan bannlyser dem. Sådane rättegångar äro under
medeltiden ganska vanliga. Ett par exempel på dem må anföras.
År 1479 anstälde ollonborrarne förhärjningar i nejden af
Bern. Sedan stadens myndigheter mot denna landsplåga
begärt hjelp af biskopen i Lausanne, hr Benoit de Montferrand,
beslöt sig denne för att till ollonborrarne utförda ett
förvis-ningsbref, som högtidligen i folkets närvaro upplästes af en
prest å kyrkogården i Bern. „Du oförnuftiga ofullkomliga
kreatur, du ollonborre,“ så började brefvet, „du, hvars slägt
aldrig varit i Noaks ark! I namn af min nådiga herre och
biskop i Lausanne, i kraft af den högtlofvade treenigheten,
genom frälsaren Jesu Kristi förtjenst och på grund af den
lydnad J ären den heliga kyrkan skyldige bjuder jag eder,
ollonborrar, alla i allmänhet och hvar och en i synnerhet, att
vika från alla orter, på hvilka vexer och uppspirar näring för
menniskor och boskap/1 Brefvet slutar med en kallelse till
skadedjuren att, såvida de ej dessförinnan försvunnit, på sjette
dagen kl. 1 e. m. inställa sig och stånda till ansvar å
Wi-velsburg inför den nådiga herrens of Lausanne domstol. Det
upplästes likaledes från predikostolen, medan församlingen
knäböjde, „bedjande trenne pater noster och trenne ave Maria.“
Anstalter träffades på förhand för en rättegång med
iakttagande af alla laga former. Dit hörde naturligtvis, att de
anklagade skulle hafVa en sakförare. Men då ingen of
advokaterna i Bern ville åtaga sig ollonborrarnes kinkiga sak,
fann biskopen på det rådet att ur helvetet uppbesvärja
skuggan af en några år förut afiiden illa känd sakförare vid namn
Perrodet och ålägga denne att föra skadedjurens talan med
samma flit som Perrodet i lifstiden ådagalagt uti så mången
rättegång till det dåligas försvar. Oaktadt förnyade kallelser
behagade dock Perrodet lika litet som hans klienter inställa
sig. Efter utlupen fatalietid och undanrödjandet af åtskilliga
tvifvel beträffande formen afkunnade biskopliga domstolen
ändtligen sitt utslag, somv lydde på bannlysning i den heliga
treenighetens namn „öfver eder, förbannade ohyra, som kallas’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
