Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi. II. Kyrkans magi af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ollonborrar och ej ens kan räknas till djuren.“ Regeringen
befallde underlydande myndigheter att noga inberätta om den
goda verkan som af bannlysnings-domen förspörjas måste;
„men,“ klagar en krönika från den tiden, „någon verkan
förspordes icke och detta för våra synders skull. “
Emedan uraktlåtenheten af laga former beröfvar en dom
dess magiska såväl som dess rättsliga kraft, iakttog man vid
de ofta förekommande rättegångame mot ollonborrar,
gräshoppor, kålmaskar, åkerråttor och andra skadedjur den
ängsligaste noggrannhet i detta hänseende. Af öfverpresidenten
uti parlatnentet i Provence, den lärde Bartholomeus ChassansBUs
(född 1480), besitter man ännu ett vidlyftigt och klyftigt
betänkande, i hvilket pröfvas om och huruledes dylika djur skola
kallas inför rätta; om de böra inställa sig sjelfva eller genom
ombud; om de lyda under andligt eller verldsligt forum, samt
om bannlysningsstraffet kan på dem tillämpas. Med många
skäl styrker han, att de egentligen höra under andlig domstol
och kunna underkastas bannlysning. Pock förblef frågan om
forum, öppen, och en rättegång mot åkerråttorna, hvilken
fördes åren 1519—1520 i Tyrolén, visar bland andra, att
verldslig domstol stundom ansåg sig befogad att afgöra sådane
mål. Inför hr Wilhelm af Hasslingen, domare i Glurns och
Mals (Ober-Inn-dalen), anmälde sig å socknen Stilfe vägnar
landtmannen Simon Fliss såsom kärande mot de åkerråttor,
som i nämnda socken anstälde svår skada å fälten. På denna
anmälan insatte domstolen Hans Grinebner, borgare i Glums,
tUl sakförare ät de anklagade och försäg honom i vittnens
närvaro med det för detta kall erforderliga inseglet Derefter
valde käranden för socknens räkning en sakförare i Schwarz
Minigs person, samt begärde och erhöll domstolens insegel åt
honom i denna egenskap. På rättegångsdagen, som var
utsatt till Onsdagen efter S:t Philippi och S:t Jacobi apostelns
dag, förhördes många vittnen, som bekräftade, att åkerråttorna
svår förödelse förorsakat, och Schwarz Minig inlemnade sitt
slutpåstående, som yrkade, att skadedjuren utan dröjsmål och
omständigheter måtte åläggas aflägsna sig, emedan innevåname
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
