Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger af Béranger, forts. - VIII. Vintervisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandrare, till hemmet gå
För att härdens trefnad söka!
Kölden brukar jemt sig Öka,
När som veden sprakar så.
Dock — jag vet att modig te mig:
Rosa, pelsbekläctd och klemig,
Skall en ljuflig fristad ge mig
Under vinterns kulna dar.
Men hvad du är kall, min lilla!
Sätt dig i mitt knä! — Sitt stilla!
Låt oss h&lla värmen qvar?
Vinterdagen bleknar bort.
Öfver snön styr natt sin kosa.
Kärleken oss gynnar, Rosa;
För vår skull är dagen kort.
Se, en vän och hans väniiina!
Vi bli flera, kan jag finna.
Dnbbelt klar skall glädjen brinna!
Var välkommet, unga par!
Kölden flyr för vänskapsflamman:
Omkring brasan tätt tillsamman,
Låt oss hålla värmen qvar!
Lampan tändes, och dess sken
Ysterheten gränser skrifver.
Rosa oss ett tecken gifver:
Bordet väntar, dnkadt re’n.
Och nu kommer vännen trägen
Fram med mången gammal sägen;
Än om röfvare på vägen,
Än om troll till ord han tar.
PunsGhen ryker snart i bålen,
Hela laget rundt går skålen:
Låt oss hålla värmen qvar!
Mörka vinter, kall och rå!
Du i hvitt naturen kläder.
Dina bistra nordanväder
Tysta ej vår sång ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
