- Project Runeberg -  Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning / Första Bandet (Januari-Juni) /
377

(1864) [MARC] With: Carl Simon Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Paris en Amérique, par Ed. Laboulaye

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

,,att don Quixote och Sancho, Robinson och Fredag, Werther och
Charlotte, Tom Jones och Sofie aldrig hafva lefvat ? Menniskan kan icke skapa
en atom af materien och ni antager likväl att hon skulle helt och hållet
skapa själar, som icke förgås. Tror Jii då icke mera på Bon Quixote än
på alla Artaxerxer i verlden? Är icke Robinson för eder mera lefvande
än Brake, Magellan och , många andra utmärkta sjömän." Bå vår doktor
ej vill låta sig öfvertyga öm dessa romanbjeltars objektivitet, icke heller
tyckes sätta tro till magnetismens all magt, erbjuder sig Bréam att såsom
prof på sin och konstens krafb verkställa snart sagdt allt hvad Lefebvre
skulle behaga.

„Jag skall om ni så önskar det,“ säger hån, „förflytta er till Amerika
innan morgondagen, och icke blott er, utan eder hustru, edra barn, edra
grannar, edert hus, ja tillochmed hela Paris. Ifall ni antager min
utmaning så svälj ett af de piller, som ligger i denna ask; jag vill sjelf
förtära det andra/* — Lefebvre har redan gått för långt för att draga sig
tillhaka, han sväljer sitt piller, tager afsked af herr Bream samt
be-gifver sig, underlig till mods, hem och till hvila. — Bå han följande
morgon uppvaknar står vid hans hnfvndgärd en svart diabolisk skepnad —
negern Zambo, hans ,nya uppassare i den nya verld, dit han af herr Bream
blifvit försatt. Spiritisten har fullkomligt hållit ord; förvandlingen har
varit fullständig. Lefehvres hus har tillika med hela det öfriga Paris
blifvit förflyttadt till Massachusetts, allt är inrättadt efter amerikanskt
mönster; hans fordna hyresgäster ho nu i små, med trädgårdar försedda
hus, hvilka de förpaktat af honom; hans rum äro anordnade på
amerikanskt vis och försedda med all möjlig komfort, hvaraf han icke straxt
i höijan förmår sentera det förträffliga. Bå han t. ex. frågar sin neger,
hvart man skall begifva sig i det nya, för honom okända, Paris, för att
erhålla ett bad, pekar denne på det badrum, som befinner sig invid
sängkammaren/ „Fördömda stad,** utbrister Lefebvre, eller för att kalla honom
med hans nya amerikariska namn, Baniel Smith, „med dina osällskapliga
boningar, verkliga fängelser, ur hvilka man ej kan utgå, emedan man der
på stället finner allt sådant, som vi i Paris ha nöjet att kunna söka
utomhus, visserligen för dyrt pris, men också mycket långt borta.**

Icke blott rummen, husen, gatorna hafva undergått en fullkomlig
förvandling; äfven menniskorna hafva ombytt åsigter och skaplynne; hans
hustru har ifrån en flärdfull fransyska förvandlats till -en huslig,
varm-hjertad amerikanska, med hvilkén vår hjelte på det hela känner sig vida
lyckligare än med den fordna; hans grannar och vänner hafva blifvit
fullkomliga yankees till sitt inre och yttre väsende; kryddkrämaren Monsieur
Leverd är nu Mr Green, den franske bankiren Petit har förvandlats till
den amerikanske dito Little; advokaten Reynard i Paris uti Frankrike,
är i Paris uti Massachusetts sollmtor Fox; deras åsigter äro
fnllt-amerikanska, blott han sjelf är ännu fransman till lif och själ, ehnru icke till
sin yttre geBtalt. Bå han kastar en blick i spegeln förfäras han af den
nya bild, som der möter honörn. — „Midtemot mig stod en mager karl
med kal panna, här och der försedd med några röda hårstrån, med ett
mycket blekt ansigte innefattadt uti ett par eldröda polissonger, som
sprungo ända ner till skuldrorna. Se der hurn det grymma ödet
behandlade en Parisare från Chaussée d’Antin! Jag bleknade, mina tänder
skall-rade, jag frös ända in till märgen.**

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmantidsk/1/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free