Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Phosphorismens Historia af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är dock egentligen först år 1821, som han (i Poet.
Kalender) med verklig blygsamhet uppträder inför offentligheten,
då han i följande verser, som framställa ett samtal mellan
skalden och publikum, yttrar:
„Du, som så högvist andra bedömt, säg nu hvad du sjelf är?“
Ack blott en ropandes röst: Reder för Herranom väg i
„Mästrar du alltså blott, och är sjelf ej mästare vorden ?"
Ja! ty Naturen mig ej ämnat att mästare bli,
„Godt! na talar du skäligt modest. Håll fort ocb var blygsam!
Mången i skryt är Titan, fast ban är dvärg i geni.“
Vördade Publicum! tack för den vänliga vink, som du ger mig;
Men jag, vid Gud! éjförtjent detta förtroendeprof;
Aldrig min svaghet jag glömt; jag vet, atKaf Syithiods skalder
(Om jag bland dem bar ett rum) sjelf jag den ringaste är.
Förut hörde det deremot ej till sällsyntheterna att han i
t
tryck skröt med sin egen sångaregåfva. Så t. ex. i företalet
till Nordmannaharpan (i Poet. Kalender), der han yttrar:
„S& kan då för Sånggudinnans - vänner denna samling tjena till prof
om de förmå igenkänna henne i hennes morgondrägt, eller om de, för ätt
låna Geijers ord i anledning af visan om Skön Valborg, hafva hjerta att
se Poesien in i själen. Visserligen fordras dertill i våra dagar sällsynt
förmåga att flytta sig tillbaka i en oskyldig barndoms första, enfaldiga
föreställningar och bäst lyckas denna känslans åfcerstämnirtg för den, från
b vilka det moderna uppfostringssättet ej röfvat barndomens’natursinne och
i sjelfva roten maskstungit nppblomstringen af ett ädlare lif. Mig unnade
skaldernas Genius, att födas i en aflägsen skogsbygd, der jag alltifrån
modersbröstet uppvexte bland sagor och sånger, och från mitt tredje år,
då den första bok sattes i min hand, intill mitt tionde, då jag första;
gången lemnade mina föräldrars boning, egde jag sällan något annat sällskap,
än de gestalter, jag hämtade ur Sturleson och Verelius, blandade med
Cornelii hjeltar, och de drömmar, med hvilka jag sjelf talrikt befolkade
min synkrets."
Den 21 April 1812 skrifver Åtterbom till Hammarsköld:
„Min hårda dom öfver hwtrje OehienachUigeromastix hör naturligtvis
till Waflmark och hans likar. Jag är sjelf för ingen del någon blind
beundrare af Oehlenschläger, ehuru jag visserligen ville med honom byta
Svensk Månadsskrifts erte häftet: Juni 1864. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
