- Project Runeberg -  Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning / Första Bandet (Januari-Juni) /
442

(1864) [MARC] With: Carl Simon Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Phosphorismens Historia af C. S. Warburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen i den tankedigra Epilogen vid magisterpromotionen i Lund
år 1820, der den nya skolans dunkelhet, svulst och
förmätenhet att tro sig i besittning af fullkomligaste visdom, på det
kraftigaste gisslas. I talet vid jubelfesten 1817 för äfven den
gamla skolan sin rättvist beskärda del af klander för dess
ytlighet, trånghet, bristande tro och ingifvelse.

Icke lång tid före stridens slut*) skrifver Tegnér till
Wallmark från Lund följande bref:

„M. k. Bror!

Yid min återkomst för några dagar sedan från landet, der jag varit
ute för att skaka stoftet af mig, emottog jag ditt bref, hvarföre jag tackar.
Det fagnar mig uppriktigt att Epilogen vunnit ditt bifall. Den innehåller
väl ingenting annat än länge bekanta och temligen triviala saker, men
hvilka dock, såsom varningsgrad betraktade, för en ungdom möjligtvis
kunna ha något värde. Såsom lärare är man både förbunden och
nödsakad till dylika expectoratiöner, när nemligen galenskapen böijar att bli
allvarsam; men det är också ingalunda så konstigt som man i allmänhet
föreställer sig att hålla den studerande allmogen inom skrankorna, när
man verkligen vill. Åtminstone har det här i Lund hittills lyckats oss
temligen. Man kan ej förekomma hviskningame på Studentkamrarne;
det är ännu bara ormägg. Men när ormungarne börja på att krypa ut
genom tryckpressen, då måste man passa på att i tid knäcka ohyran.
Detta har jag också några gånger gjort här i Lund, och med temmelig
framgång. Hade Professorerna i Upsala från början gjort på samma sätt
med sin fårahjord, så såge vår litteratur troligtvis annorlunda nt än den
gör. Det är löjligt att man vid sådana tillfallen skyller på tidsanden;
ty icke far den i studenterna, innan han förnt passerat professorerne;
och i alla fall, om det är en oren ande, så gifves alltid
besväijnings-formler, hvarmed man kan utdrifva honom, innan han rätt får rotfasta sig.
Men nu äro merändels lärjungarne rasande derföre att Mästaren är
besatt. Hvad i öfrigt angår mina tänkesätt öfver vår närvarande litteratnr,
så vidt jag knnnat följa den, så hoppas jag att de äro bekanta, emedan
jag aldrig gjort någon hemlighet deraf, helst då jag vet huru litet de i
alla fall betyda. Men om någon tror att de på något sätt äro förändrade,
så måste jag formeligen protestera emot en sådan tanke.

Jag bar, Gud nåde mig, alldeles ingen talent för det slags litterära
lycksökeri, hvarigenom nu ett och annat berömdt namn i, vår vitterhet är

*) Wailmarkska brefsaml. & kongl. bibliotheket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmantidsk/1/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free