Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notiser - Graverade eller skulpterade djurfigurer från den äldsta menskliga perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålder, icke kan sedan så lång tid tillbaka, som man förmodar, hafva
försvunnit från dessa trakter, enär Caesar i sina kommentarier omnämner
detta djur. Visserligen talar Caesar om renen, men endast efter hvad
han hört andra berätta, och ban tillägger att tillochmed bland de
Germaner, som gåfvo honom upplysningar om renens existens i Hercyniska
skogen, det icke fanns någon, som, efter sextio dagars vandring kunnat
nå till gränserna af denna skog, ej heller säga hvar den begynte. Om
på senare tider, då det romerska inflytandet under de första kejsarne
utbredde sig öfver bela Germanien, renen ännu skulle existerat i de
aflägs-naste delarne af detta land, sknlle man ntan tvifvel fött se den uppträda
på circus, der man méd stora kostnader församlade djur från de
aflägs-naste trakter. Det är intet som låter oss förmoda att de gamle känt
renen annorlunda än genom Scyternas och Germanernas dunkla berättelser.
Icke en gång Gallerna hafva afbildat den på sina mynt, på hvilka man
återfinner deras inhemska djur, samt dessutom lejonet, hvars bild de
lånade från de grekiska medaljerna. Inga renben hafva funnits jemte de
vilda eller tama djnrs ben, som upptagits ur de celtuka eller drmåitika
grafvarne. Man har icke heller bemärkt sådana uti de franska
torfmos-sarne, ej heller nnder pålbyggnaderna i de Schweitziska sjöarne och,
så-vidt vi veta, finnes intet ställe i Central-Europa, der man påträffat rester
af detta djnr i förening med metalliska produkter af mensklig industri.
Den andra invändningen, söm blifvit gjord, bar afseende på de
nämnda graverade och uthuggna djurfigurerna, hvilkas härkomst från så
uråldriga tider man haft svårt medgifva, af det skäl att dessa konstverk
skulle vara föga förenliga med det ohyfsade barbari, hvaruti vi tänka oss
dessa urinnevånare, som voro i saknad af metaller och andra hland de
mest elementära bjelpkällor för vår moderna civilisation. Erinrom oss
emellertid att jagten och fisket rikligen försågo dessa urinvånare med
det till lifvets uppehälle nödvändiga och att i deras troligen ej Öfverdrifvet
ansträngda lif mycken tid sysslolöst tillbragtes. Likasom behofvet kan
kallas för industriens moder, så kan man säga att sysslolösheten ijett
obesväradt lif frambringar konsterna. Hvarföre då förvånas öfVer att
dessa ren-, urox- och stenbocksjägare lyckats framställa bilderna af de
djur, hvilka de voro så vana att ha för ögonen, då vi i våra dagar se
de simplaste herdar i Berner-Oberland, utan något annat hjelpmedel än
knifsudden, framställa djuren på deras berg (t. ex. Gemsen) med mera
sanning och lif än de bästa arbetare i städerna, försedda med alla
möjliga goda verktyg, sknlle knnna göra det? Beträffande åter den
invändning, som faster sig vid den kontrast, hvaruti utförandet af dessa
konstverk står till den ålder, som vi tillskrifva dem, så anmärka vi helt enkelt
att framåtskridande ocb fullkomnande uti konsterna icke alltid eger rum i
jemna kronologiska grader. Det är mera än två tusen år sedan Phidia» och
Praxiteles uti elfenben och marmor förverkligade sina konceptioner af den
ideala skönheten; sedan dess har den moderna konsten sett sig nödsakad
att taga dem till mönster utan att kunna öfverträffa eller kanBke till och
med utan att kunna.’upphinna dem.
Under loppet af vår afhandling, som hnfvndsakligen är bestämd att
bekantgöra forskningarna från de grottor, som utmärkas genom
förherr-skande qvarlefvor af renen, har det någon gång varit frågan om ett
tillfälligt påträffande af rester af fössila djur, som anses ännu äldre, men vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
