Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
John Wesley föddes den 17 juni 1703. Med hans födelse
voro icke några märkliga omständigheter förknippade, ej
heller var ett barns födelse något underligt fenomen i en familj,
som på en mycket kort tid blifvit välsignad med sex dylika
tilldragelser. Hans broder Samuel var vid denna tid en liflig
gosse om tretton vårar, som kort derefter blef sänd till
Westminster-skolan, hvarefter hans lycka var gjord. Systern
Emilia, begåfvad och vacker, var ett år yngre än Samuel. Den
lekfulla Susanna var åtta år gammal. Maria, som genom
olyckshändelse blifvit lytt, hade uppnått sju års ålder samt
var allas älskling. Den vetgiriga Mehetabel var sex år och
så tidigt försigkommen, att hon två år derefter läste nya
testamentet på grekiska. Anna var babyn i huset, och Martha,
Carl och Kezia voro ännu ej födda. Tvenne bröder, den ene
vid namn John och den andre Benjamin, hade redan aflidit
vid späd ålder, och då metodismens fader föddes, förenade
modern begge dessa namn och kallade honom John Benjamin.
Men som två namn sällan användes på den tiden, fick det
andra falla i nära nog fullkomlig glömska.
Den första händelse i John Wesleys lif, som förtjenar att
särskildt omnämnas, är väl hans räddning ur det brinnande
huset. Då eldsvådan inträffade som lade Epworths prestgård
i aska, var John ännu ej sex år och hans broder Carl blott två
månader gammal. I ett rum sofvo, förutom de begge
bröderna, tre systrar och deras amma. Då hon väcktes af det
hemska ropet eld! eld! springer hon med det yngsta
barnet i sin famn utför trappan och beder de andra att följa efter.
De tre systrarne voro ej sena att efterkomma uppmaningen,
endast John sof lugnt, okunnig om den öfverhängande faran.
Den vördnadsvärde kyrkoherden räknade skaran och fann,
att John saknades. Samma ögonblick hördes ett skrik. Den
olycklige fadern försök te tränga sig upp för trappan, men
förgäfves. Han föll på knä i den brinnande förstugan, och
misströstande om sitt barns räddning, anbefalde han det i Guds
händer. Emellertid hade John klättrat upp på en kista och såg
förskräckt ut genom fönstret. Nu voro minuterna dyra.
Stege kunde ej anskaffas. Men en groflemmad karl fattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
