Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 13 —
broder eller syster framför egennamnet. Att tala högljudt, att
springa omkring i trädgården eller på gatan, var förbjudet
utan särskild tillåtelse. Vid början och slutet af hvarje
dag-tog livar och en af de äldre syskonen en af de mindre och lä
ste de psalmer eller kapitel ur bibeln, som blifvit på förhand
bestämda,
I förening med sin man tyckes fru Wesley hafva
uppfostrat alla sina döttrar såväl som söner, tills de senare voro
gamla nog att sändas till skola i London; och aldrig har det
väl funnits en klass af elever, som gjort sina lärare större
heder.
Från sin tidiga barndom utmärkte sig John för ovanligt
allvar och flit, och han tycktes känna sig ansvarig inför såväl
sitt förnuft som samvete för alla sina handlingar. Han
företog sig aldrig någonting utan att först efterfråga, om det var
passande och nyttigt. Om någon t. ex. frågade honom
mellan målen, om lian ville ha en bit bröd eller frukt, svarade han
med det mest stoiska lugn: "Tackar så mycket; jag skall
tänka på saken." Lusten att resonnera om hvarje sak
tycktes vara honom medfödd, och drefs stundtals så långt, att hans
fader kände sig föranlåten att tillrättavisa honom derför,
sägande: "Mitt barn, du tror visst du skall vinna allting genom
torra resonnemang; men du skall nog få se huru litet det är i
verlden, som uträttas genom kallt resonnerande." En
gång-sade kyrkoherden till sin fru. "Jag tror, min vän, att vår
John icke skulle ens tillse naturens mest trängande behof,
om han ej kunde gifva goda skäl derför."
Med detta hans logiska tänkande var parad en allvarlig
gudsfruktan. Det är också ett förhållande, som saknar
nästan hvarje motstycke i statskyrkan åtminstone, att fadern
släppte fram honom till Herrens bord, då han var åtta år
gammal; och han upplyser oss sjelf om, att han vid tio års ålder
ännu ej hunnit "synda bort den Andens renhet," som han
mottog i dopet.
Mellan åtta och nio år gammal, angreps han af kopporna,
men denna grufliga pröfning bar han med sådant hjeltemod,
att hans moder kunde efteråt skrifva till den frånvarande fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
