Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 –
följande fyra åren medlemmarne* antal ökades med ett hundra
trettio tusen och predikanternas med öfver femhundra.
Protestanterna deremot kunna tills dato rapportera endast 423
predikanter och 65,000 medlemmar, hvilket ådagalägger, att
behofvet af de påyrkade reformerna ej måtte vara synnerligen
stort.
Yi öfvergå nu till en fråga, som är af mycket större
intresse, emedan den utgör glansnumret i de väldiga
frihetssträfvanden, hvilka utmärka det snart svunna århundradet,
nemligen slaffrågan. Naturligtvis hafva vi ingenting här att
skaffa med dennas politiska eller kulturhistoriska betydelse,
utan endast med det samband, hvari hon står till vår kyrkas
historia på den tiden. Redan tidigt började Wesley draga i
härnad mot detta ohyggliga onda och utgaf en traktat, i
hvilken han på det mest skoningslösa sätt uttalade sin
förkastelsedom öfver både slafveriet och dess försvarare. De
missionärer, som af honom öfversändes till Amerika, hyllade nog
också samma åsigter, och på konferensen 1780 förklarades,
att slafveriet är stridande mot Guds, menniskors och
naturens lagar, stridande mot samvetets föreskrifter och mot sann
gudsfruktan, som bjuder att vi mot andra icke skola göra det
vi icke vilja, att de skola göra emot oss. Denna grundsats,
uttalad af Wesley och de första konferenserna, uträttade
emellertid icke mycket. Många metodister erkände visserligen,
att teorien kunde vara riktig och vacker, men slafveriet var
ett nödvändigt ondt, som kyrkan ej kunde förbjuda, och allra
minst kände sig någon uppfordrad att frigifva sina slafvar på
några få Undantag när. Generalkonferensen fasthöll
emellertid principen, äfven om förordningen af 1780 afskaffades efter
sex månader. Som verksamheten i södern började antaga
allt vidlyftigare dimensioner, blef frågan slutligen så
tillspetsad, att en konflikt icke längre kunde förebyggas, i all
synnerhet som generalkonferensen af" 1824 införde i
kyrkoordningen en paragraf mot slafveriet. Somliga af predikanterna
hade slafvar, som de fått antingen genom arf eller gifte, och
somliga stater förbjödo slaf egare att sätta sina färgade
bröder i frihet. I sådana stater måste naturligtvis kyrkan tole-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
