Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 –
rera det onda, men der statslagarne det tilläto, ålades
predikanterna att frigif v a sina. I Nya Englands stater hade
negrerna sina varmaste försvarare, hvilka på sjelfva predikstolen
och i tidningarne behandlade detta ämne. Andra voro mera
försigtiga. De fruktade att genom djerft uttalade satser göra
sina aristokratiska bröder i södern till syndare, och man
vågade väl icke behandla dem med sådan hänsynslöshet. Saken
agiterades lika tiitigt i kyrkan som i det borgerliga lifvet, och
medlemmarne slöto sig mycket allmänt till de politiska
klubbar, som kämpade antingen för eller emot. Belägenheten
blef mera kritisk och lidelserna kunde ej längre tyglas.
Ars-konferenserna antogo resolutioner om saken, och biskoparne
vägrade sanktionera dem. Men se! då sattes deras egen
auktoritet i fråga, och en olycksalig debatt uppstod om
konferensens och biskoparnes rättigheter.
Kom så generalkonferensen af är 1836, som ville bilägga
tvisten genom att gå en medelväg och söka tillfredsställa
begge partierna genom att förklara, att dess medlemmar k
’bestämdt ogillade de moderna abolitionisternas åsigter ocli
obetingadt förkastade hvarje anspråk på rättighet, hvarje
önskan eller afsigt, som inkräktade på det borgerliga och
politiska förhållandet mellan herre och slaf, sådant det existerade
i de slaf hållande staterna af unionen/’ Det åsyftade
resultatet uppnåddes likväl icke genom denna åtgärd. För
sydstaterna gick den icke långt nog, så länge förbudet för slafvar
stod qvar i kyrkoordningen, och ingen slafegare kunde väljas
till biskop; och nordstaterna ansågo åtgärden vara ett
olagligt kringgående af kyrkans principer och antagna beslut.
Generalkonferensen år 1840 aflopp förhållandevis lugnt, ehuru
den ej lemnade något praktiskt resultat. De som voro emot
slafveriet började nu tala om att utträda ur kyrkan; ty deras
samveten tilläte dem icke att qvarstå i en kyrka, som gillade
slafveriet. Plötsligt spriddes ryktet, att pastor Scott hade
separerat (1843) och fått med sig ett tjogtal predikanter från
moderkyrkan och tio från de protestantiska och reformerta
metodist-kyrkorna. Rörelsen hade i början någon framgång
och har under namn af "Amerikanska Wesleyankyrkan1’ egt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
