- Project Runeberg -  Svenska metodismen i Amerika /
174

(1895) [MARC] Author: Nils Magnus Liljegren, Nils Olof Westergreen, Carl Gideon Wallenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—174—

"Härligt — härligt!" De sista ord, som kommo öfver hansläppar,
voro: "Kom, Jesus! Kom, välsignade Jesus!1’

J ’ c

Sålunda insomnade i Jesus den första resande svenska
missionär i den stora nordvestern — en man med stora själsgåfvor, en
duglig, nitisk och framgångsfull evangelii förkunnare, en god make
och en öm fader, en trogen och exemplarisk kristen. Han har gått
att mottaga den krona, som midt ibland lifvets mödor och faror
och i dödens stund hägrade för hans syn och uppvärmde hans
hjerta. Han ef ter lemnar maka och trenne barn att sörja förlusten
och en stor krets embetsbröder och vänner, som alltid vilja bevara
hans minne i trogen hågkomst. Må vi alla lefva så troget och få
en ända såsom hans?"

Innan vi öfvergå till kapitlet om Hedströms medhjelpare,
kunna vi ej underlåta att här införa det omdöme, som Dr. Norelius
i sin historia fäller om den svenska metodismens förste banbrytare
i vestern. Som de båda representerade så vidt skilda meningar
och troligen mer än en gång fingo anledning att bryta en lans med
hvarandra i lärofrågor, får man ej undra på, om den förstnämdes
omdöme utfaller något omildt, ehuru det ingalunda förefaller hätskt.

"På hösten 1850 och vintern 1851 sammanträffade jag några
gånger med J. Hedström. Han var fullkomligt amerikaniserad;
men talade svenska bättre än brodern. Han var af medelmåttig
storlek, hade ett välformadt hufvud och ansigte, såg förståndig
och nästan slug ut. Mot främmande var han något sträf, men
bland vänner och bekanta var han mycket fri. Han var klädd och
skickade sig som en vanlig amerikansk farmare på den tiden.
Jag minnes grant hans ljusblå, bredskyggiga, något slitna
öfverrock, hans neddragna plysmössa och att han hade byxorna
ned-stoppade i stöfvelskaften, en vanlig försigtighet mot
Illinois-smut-sen. Mot Esbjörn var han mycket bitter, och han gjorde sig intet
samvete att intränga hvar han kunde i hans verkningskrets.*) I
Moline kom jag en gång i strid med honom, emedan jag försökte

*) Huru kunde Hedström intränga på Esbjörns verkningskrets, då denne ej
ankom till Amerika förr än 1849, vid hvilken tid Hedström redan grundlagt flera
församlingar i vestra Illinois? Det synes i stället, som författaren bort säga, att
Esbjörn inträngde på Hedströms arbetsfält.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmetiamer/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free