Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—201—
dover och Galesburg samt inbjöd honom att komma till kolonien
för att predika. Men toleransen gick längre än sa; ty ankommen
till ort och ställe, fick Anderson den stora äran att uppträda i sjelfva
kolonikyrkan, hvarvid Olson före predikan gaf talaren
"vittnesbörd," d. v. s. förklarade, att han var icke blott en alldeles ofarlig
person, utan till och med en Herrens tjenare, hvilken man gerna
borde höra. Olsons välvilja för A. J. Anderson gick sä långt, att
han jemförde honom med Paulus, och större bevis pä beundran och
förtroende kan man väl knappt begära. Folket, som i Andersons
evangeliska föredrag igenkände "herdens röst," dermed syftande
på den klang och det innehåll Erie Jansons föredrag hade för dem
i gamla Norrland, lopp i stor myckenhet tillsamman. Alla voro
väl icke vänligt stämda mot vare sig predikanten eller den nya
läran, som vi af det följande skola se; men den öfvertygande
predikan bar emellertid frukt, och Anderson förvärfvade manga.
vänner både för sig och sin kyrka. Ett sådant resultat hade Olson
nog icke beräknat och kunde under inga omständigheter tåla,
hvarför han började tala emot metodisterna, hvilka han funnit vara
alltför aggressiva. Bland Jansonisterna uppstod en splittring
angående den nye läraren; somliga sade: "han är god,’* andra: "han är
ondo" En del af dem, som beslutat vara "trogna intill änden,"
förstodo föga att dölja sitt hat. Vid ett tillfälle kom en kogubbe fram
till talarestolen och bad att få säga några ord; och det blef verkligen
ord och inga visor. Predikanten öfverhopades med grofheter, och
åhörarne sjelfva fingo påskrifvet för sitt lättsinne att öfvergifva
deras gamle, bepröfvade Moses, för att följa en ung, vältalig Aron.
Men det var redan för sent att utdrifva metodisterna från platsen.
Visserligen såg det ut, som om den första kärleken skulle förin tas
till öppna våldsamheter; men då reste sig några qvinnor här och
der i bänkarne och försäkrade, att de den följande dagen skulle göra
upp med orostiftaren, om han ej ville låta talaren, som af Olson
fått "vittnesbörd," vara i fred. Anderson fortsatte sina besök
hela tiden han vistades i Andover, och derefter blef en predikant
stationerad i Bishop Hill.
Platsens förste stationerade metodistpredikant var N. O.
Wester-green, hvilken bildade församlingen i E. Söders rum, beläget i nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
