- Project Runeberg -  Svenska metodismen i Amerika /
209

(1895) [MARC] Author: Nils Magnus Liljegren, Nils Olof Westergreen, Carl Gideon Wallenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 209 —

att ur minnets gömslen söka uppleta hvarje fall. då man antingen
varit eller förment sig vara föremål för okristlig förföljelse från
sa-dana, som bekänna sig hafva samma höga mål i sigte. I
Augu-stanakyrkans historia framställas metodistpredikanterna ofta såsom
illasinnade, trätgiriga, grofkorniga och i religionsfrågor illa
underrättade menniskor, som med köttsliga vapen sökt föra Herrens
strid. När man läser om, huru de trakasserat de luterska
presterna, hvarhelst de kunnat, och lagt stötestenar i deras väg, kan
man nästan röras till tårar. Vi ämna icke heller företaga någon
närmare undersökning, huru dermed kan sig förhålla; men vi vilja
dock hålla för troligt, att under de heta drabbningarne det
understundom hände, att någon förifrade sig och gjorde sig skyldig till
påståenden och tillmälen, för hvilka man svårligen kunde ansvara.
Men lika säkert är det också, att såväl luteraner som baptister, der
tillfälle erbjudit sig, gifvit sju för tu och både i tal och skrift gjort
sig all möda att törnbeströ vägen för sina metodistiska bröder,
hvilka likväl i grund och botten ej menat annat än verka för
själars frälsning. Derför skulle äfven vi kunna uppvisa en
martyrhistoria så god som något annat samfunds i detta land. Men
hvartill skulle det väl tjena att upprifva gamla sår, som äro på god väg
att läkas? Långt bättre vore det, om vi de kommande femtio åren
kunde å alla sidor söka godtgöra, hvad brist på broderskärlek
brutit, och (om ock hvar och en på sitt håll) lugnt arbeta för själars
frälsning och Kristi kyrkas seger längs hela linien. Vi borde ej
längre plottra bort vår energi och våra krafter på onödiga små
spörsmål, hvilkas till och med tillfredsställande lösning skulle
bringa oss ganska magra resultat.

En af de första medlemmarne och ledande bröderna i
församlingen var den för Chicagometodisterna så väl kände kapten C. M.
Lindgren. Denne kraftfulle man måste ofta, eftersom han egde
både fysisk styrka och mod att möta hvilken motståndare som helst,
tjena som ett slags extra polisman vid mötena för att hålla
pöbel-aktiga orostiftare i schack. Af naturen utrustad med ett ömt och
deltagande sinnelag, var detta för honom ingen angenäm
sysselsättning; men då han såg, att fienderna alldeles höllo på att rycka
segern till sig, kunde ej heller någonting afhålla honom från att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmetiamer/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free