Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—260—
på grund af storslagen, om också olikartad begåfning, och deis på
grund af en aldrig svigtande nitälskan för Guds saks framgång,
varit den svenska metodismens kraftigaste befordrare och
predikanter i detta land. Att detta icke heller är något tomt skryt kan
en hvar intyga, som någon gång lyssnat till deras gedigna och
anderika föredrag och visa råd. Det torde derför här vara på sin
plats att, om ock i korthet, nämna något om deras lefnadslopp
samt verksamhet i Herrens vingård.
ANDERS JOHAN ANDERSON
eller A. J. Anderson som han oftast kallas, föddes den 9 juni 1833
i Qvinneberga socken of Kronobergs län. Vid tjuguett års ålder
beslöt han sig för att resa till Amerika och ankom till Quebec,
Canada, år 1854. Genom läsningen af en beskrifning öfver
hvarjehanda amerikanska förhållanden hade han blifvit upplyst om, att
Chicago var en förträfflig plats för unge män, som ville arbeta sig
upp i verlden, hvarför han styrde kosan dit efter en kort tid,
fastän han beslutat sig för att ej stanna qvar i landet. För att
emellertid ej gå sysslolös och för att förtjena sitt uppehälle tog
han plats på ett apotek i Chicago. Vistelsen i denna stad blef
likväl icke långvarig, emedan han redan samma år gjorde enafstic.
kare till södern och tillbragte vintern 1854 och 1855 i New Orleans.
På våren sistnämda år styrde han kosan norr ut igen för att
återkomma till Chicago, och det var nu han kom för första gång i
beröring med metodister. Värdinnan i den familj, der han hade
sitt logis, var en god metodist och varm kristen, som innerligt
nitälskade för sin omgifnings frälsning, hvarför hon, följande den
gamla, goda sed, som metodisterna isynnerhet fordomtima hade,
bad den unge mannen följa sig till kyrkan. Men detta gjorde hon
likväl icke, förr än hon i sitt hem fått genom morgon- och
aftonandakt göra den unge nykomlingen bekant med metodistisk sed
och praxis. Dessa menniskors underliga manér väckte emellertid
hans uppmärksamhet och nära nog deltagande, hvarför han gerna
mottog sin värdinnas inbjudning att göra henne sällskap till den
lilla kyrkan på Illinois street för att höra pastor Shogren. Det
lugna, värdiga, men icke desto mindre innerliga och tilltalande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
