Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilkor prenumerera på eller läsa densamma samt spådde dess snara
hädanfärd. Men det var kry i den nykomne, och redan i sina
tidigaste dagar visade den sig lifskraftig och framåtsträfvande.
V. Witting, som det året var pastor vid den nybildade
församlingen i Rockford, Ill., och som inlagt icke ringa förtjenst i
planläggningen för tidningens uppkomst, blef dess förste redaktör
och var tvifvelsutan rätte mannen för den ganska kinkiga
befattningen. Ansvarige utgifvare voro samtlige svenske predikanterna
inom Central-Illinois-konferensen. För att i någon mån underlätta
Wittings arbete, hvilken, i förbigående sagdt, ej erhöll någon
ersättning för redigeringen af tidningen, tillsattes N. O.
Westergreen och A. J. Anderson såsom “korresponderande redaktörer”,
och af dessa gjorde åtminstone den förstnämde skäl för sin
befattning. Företaget omfattades med den allra största hänförelse
och välvilja af de svenska metodisterna i allmänhet, och det
torde ha varit högst få medlemmar, åtminstone inom nyssnämda
konferens’ område, som icke prenumererade på eller läste
tidningen. I flera församlingar hade tidningen t. o. m. flere
abonnenter än hela antalet medlemmar, män, qvinnor och barn
inberäknade. (Huru annorlunda är det icke nu!) Dess innehåll var
strängt kristligt, men alltigenom från metodistisk ståndpunkt,
och med politiken befattade den sig föga. Våra ordningar och
lärouppfattningar framstäldes på det mest omisskänneliga sätt,
enkelt och lätt begripligt, och på polemik var det ej heller någon
brist, då bladet dertill ansåg sig nödd och tvungen på grund af
de elaka anfall, som från vissa håll gjordes mot detsamma och
metodismen i allmänhet. Tidningen bar dock i de dagarne uti
sin sköld det mottot: “Om möjligt är, så mycket som på eder
beror, hafven frid med alla menniskor” (Rom. 12: 18), och
dertill sökte den ock att strängt hålla sig. Dock saknades icke
sådana ibland tidningens gynnare, som i den tiden, då man ännu
ej lärt sig inse det otillbörliga i att slå sina medtjenare, gerna
skulle hafva sett tidningen välja till sitt motto: “Jag har icke
kommit för att sända frid, utan svärd” (Matt. 10: 34.)
Oaktadt, som sagdt, tidningen omfattades med största
välvilja af folket, för hvars räkning den utgafs, gick den dock med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
