Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenske Minder fra Tjust. Anders Eklunds fortællinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sokken, finns dä en skäZvrängere. En gång va nore kare ute
å firande fälle1), dä va strakst ve strängen, å far2) min va
mä. Då fäkk di fiör en skrike. Di skrek ijän, å ju värre
file han, förstås. Di fiöllt på å skrike nore gångo, män så
mä äns3) va han fioss døm, å di fäkk låv te springe in pa
ett lite fiärj, søm va ell runnt øm. Han for omkreng nore
slag, där ellen va, män fian to sa inte øvver, før si dä va
omøjlitt fø(r) an4). Då skrek fian nore gånge, å så la fian å
sin väj. En ann gång va dä en fionne ifrå Yilfio, søm gäkk
fram ve strängen mä en gris på ryggen. Grisen skrek, å dä
tykkde inte skäZgasten øm, utan han la te en, så ellgnistera
rök øm fionn. Grisen file tyster, män fionn tordes into si
ätter, førr änn fian ha gått ett stykke. Då satt fian ner, å
då va grisen doer. Ha grisen vatt tyster, kan hände, att
skälgasten inte ha firytt sa øm en.” „Jeg tænker, Eklund
fiar hört en Mængde Fortællinger om de döde, der ikke fiar
Fred i Graven.” „Ja, før all del, män dä har ja allri gjort
mykke øppmarksammhet på.” „Det er vel kun de onde
Mennesker, der ogsaa maa færdes her paa Jorden efter deres Død?”
,,Hä, si dä ä dä då inte. Ja fiar hört å di gamle, att alle
di döe fievister5) kørka julnatta klåkka tølv. Di ømtalde før
ma, når ja va heZt liten, att fiänka i kørka ä sannige6) var
juldasmåra. Dä va en fionne, søm kåm så ovanlitt fiittin to
kørka e julotte. Kørka va heft .øpplyst, å fian gäkk in, før
fian trodde, att gusstjänsta7) va fiörjt. Når han nu fäkk si
te, va kørka full å følk, å ve alta(r)t sto dä månge präste,
män alle va di huvlose. Så kan en tro, fian file rädder, å
fian gäkk ut dä forteste fian kunne. Si dä va di döe, søm
va inne å fiöllt sin julotte.” „Det er mærkeligt, hvilken
Eolle Döden spiller i alle de gamle Sagn. Nu er der ikke
mange, som fiar Tid til at tænke paa Döden. Hvor omfiyg-
J) falle. s. f. Omhugget Skov. 2) far. s. m. Fader. 3)
pludselig, med ét. 4) i Steden for: før en. 5) beviste, v. Bruges
kun om at besöge Kirken. 6) sanniger. adj. sandet. ’) tj udtales
her som sj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
