Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den husitiska anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.
DEN HUSITISKA ANDEN.
DET FÖRSTA INTRYCKET AV BÖHMEN. — DESS FOLK OCH
HISTORISKA BETYDELSE. — HUS OCH LUTHER. — SVENSKA STUDENTER
I PRAO. — HUSITKRIOET. — TABOR OCH KUTTENBERG.
»Stormig tid mig än i örat klang.
Gny av strider ljöd från fjärran dämpat,
och en här av andar, vilka kämpat,
runt som virvlar i min hjärna sprang.
Kampens hav allt vildare upprördes;
fälten täckts av lik, och därifrån
rop med gammal lösen åter hördes,
kända toner, kända pukors dån ....»
(Svatopluk Cech: »Adamiterna».)
När den resande på järnvägssträckan Berlin-Wien har
lämnat bakom sig det flacka, industririka och bördiga
Sachsen och längs den mellan de fantastiskt formade
skogskullarna och sandstensklipporna hopklämda floden Elbe
överskrider den österrikiska gränsen, mötes hans blick vid
tullstationerna i Bodenbach eller i Tetschen först av ett
åldrigt, högt beläget slott, som reser sig över de rykande
fabriksskorstenarna. Denna åldriga borg med dess 50 meter
höga torn är det den grevliga ätten Thun tillhöriga slottet
i Tetschen, mitt i ett av Österrikes livligaste industridistrikt.
Gamla borgar och moderna fabriker — se där de motsatser,
som överallt te sig i Böhmen.
Redan vid inträdet i Böhmen märker främlingen på
tungomål, klädedräkter, sedvänjor och fysionomier, att han
icke längre är i Tyskland — det germanska språket höres
visserligen nästan överallt, men det är varken det nordtyska
Jensen, Svenska minnen från Böhmen och Mähren. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
