Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den husitiska anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
It
»Eho som är Guds stridsman och följer hans bud,
anrope himlens bistånd och lite på Gud,
att slutligen vi segre jämt med Honom!
Ty Herren Gud befallt oss ej frukta kroppslig nöd
och kärleksfullt för nästan gå mot en säker död.
För den skull starken edra kvalda hjärtan!
För var förlust har Kristus lovat hundrafalt igen,
och den, som offrar livet, får det eviga sen.
Säll en och var, som för det rätta stupar!
För den skull I, som dragen till striderna ut
med bågar och med liar och med ryttarespjut,
förglömmen ej er Härskare så givmild!
Förfärens ej för fiender och deras stora hop!
Med Herren i ert hjärta, tågen fram med käcka rop
och flyn ej fegt från slagfält och ovän!
Av gammalt är i Böhmens land det ordspråket spritt:
I tjänst hos gode herrar blir det hederlig ritt,
och trogne tjänarn vinner riddarsporren.
I, knektar och drabanter! Betänken eder själ!
För snikenhet och plundring mån I akta er väl
och läggen er ej vinn om snöda byten!
Förglömmen ej den lösen, som givits åt var man!
Hörsammen er kapten och given hjälp åt varann!
En var uppå sin rätta plats i ledet!
Så rusen mot fienden och ropen: Fram! Framåt!
Och proven edra vapen: Gud med oss på vår stråt!
Förgören, huggen ned och skonen ingen!»
Bland Tåbors historiska reliker — bland annat finnes
en modell av staden, sådan den såg ut, då den 1648
erövrades av svenskarna — fästes uppmärksamheten vid ett
litet naket människopar, skuret i trä. Det är en erinran
om de s. k. adamiterna, en fanatisk sekt, vars medlemmar
trodde sig bliva paradisiskt oskyldiga genom att gå så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
