Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Käjsar Rudolfs skattkammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
till 17 miljoner gulden, vilket enligt nuvarande pänningevärde
skulle motsvara inemot 100 miljoner kronor, och svenskarna
själva medgåvo ju, att vinsten blev minst lika stor som
"des ganzen Reichs Contentirung der schwedischen militia».
Och då den tyske läkaren Karl Patin 1673 besökte Prag,
skrev han till härtig Anton Ulrich av Braunschweig: »Ännu
kan jag ej avhålla mig från tårar, då jag erinrar mig några
tomma slottssalar, där fordom böcker och mynt förvarades.
Vad general Königsmark ej kunde komma åt med
vapenmakt, det lämnade honom en förrädare i händerna.»
Men den historiska rättvisan kräver det erkännandet,
att svenskarna icke voro de enda, som på olovligt sätt
övertogo arvet efter Rudolf II. Hans egen kammartjänare
Philipp Lang von Langenfels, en döpt jude, som 1601 kommit
till Prag, var Hradschins förste helgerånare. Han hade
nycklarna till skattkamrarna och kunde därigenom på ljusa dagen
tillägna sig sobelpälsar, guldmynt, vaser, turkiska kläder,
jaspisstenar och indianska saker, som han dels sålde på
egen hand, dels gömde på sitt gods Inglingen vid
Augsburg. De böhmiska ständerna själva, som hade
protestantismens religiösa motvilja mot den katolska kulturen,
avyttrade värdefulla föremål från slottet för att besolda trupperna;
efter slaget på Vita berget (1620) tog furst Maximilian av
Bayern med sig varor på 1,500 vagnar, värda sex tunnor
guld, och 1631 »räddade» sachsarna 50 vagnslaster, som
nu mera förvaras i Dresdens »Gröna valv». Slutligen skedde
stor skada år 1756, då man av fruktan för Fredrik II:s
kanoner gömde en del saker i slottskällrarna.
Kronan på förstörelseverket sattes av österrikarna själva
år 1782, då Prags borg skulle förvandlas till artillerikasern.
Ur källare och gömslen framdrogs i dagsljuset allehanda
»skräp», som såldes på auktion i Wien samma år.
Katalogen över detta »skräp» är något allenastående i
konsthistorien. Där betecknades t. ex. Leda såsom »en naken
kvinnobild biten av en ilsken gås», Ilionevs såsom »en hörn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
