Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vita berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
tinitz och fasthöll hans händer på ryggen, under det att
greve Thurn grep Slavata i armen. Martinitz, som nog
hade hört talas om den där gamla böhmiska
fönsterutkast-ningen och nu anade oråd, bad att få bikta sig för en
katolsk präst, men det svarades honom hånfullt: »Vi ska strax
föra dig till en jesuitisk bov.» Och så hyvades båda ut
genom fönstret, som ligger 28 alnar över marken. Slavata,
som med ett dolkskaft blev slagen på handen, då han sökte
klamra sig fast vid fönsterbrädet, hann före den olyckliga
luftfärden endast viska på latin: »Herren vare mig syndare
nådig!»
De blevo som bekant räddade tack vare en
avskrädes-hög, som mottog de båda ståthållarna i sitt mjuka sköte.
Själva ansågo de naturligtvis med rätta, att de hade blivit
räddade genom ett underverk, och några högst trovärdiga
personer, som nedanför åsett detta flygförsök, tyckte sig
tydligen ha sett, hurusom Jungfru Maria brett ut en mantel
under Martinitz, då denne i fallet skrikit: »Jesus Maria!».
Ulrich Kinsky ropade hånande ut genom fönstret: »Nu vilja
vi se, om Maria kan hjälpa honom»; men när han såg
honom oskadd kravla på gödselhögen, måste han medgiva
detta. Efteråt sköts det på dem från slottet, men endast
Martinitz fick några skrubbsår av ett par kulor. Han
lyckades rädda sig till München, men Slavata, som vrickat sig
i fallet, vistades ett helt år hos furstinnan Lobkowitz under
sträng bevakning och fick endast gå i slottskyrkan. De
båda vännerna träffades sedan i Passau, där de stannade,
tills revolutionen var överstånden.
Den tredje i detta lag, sekreteraren Fabricius, råkade
komma med så att säga av misstag, ty då han under den
häftiga ordväxlingen ängsligt smög sig in på greve Schlick,
ådrog han sig misstankar, som om han hade varit en farlig
motståndare, och måste göra sina höga förmän sällskap.
Då han kom ned på marken, frågade han i förlägen ton,
vad han egentligen hade gjort för ont, eftersom han också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
