Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vita berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
till S:t Veit för att slå sönder och tillintetgöra alla bilder av
Kristus, hans moder samt de andra heliga männen och
kvinnorna. Krucifixet, som stod på en tvärbjälke mitt emot
altaret, togo de ner, spottade därpå, sparkade det med
fötterna och sade ohöviskt: ’Nu ligger du där. Hjälp dig själv
om du kan.’ Guds moders bild lades med ansiktet mot
den helige Johannes, i det de lättsinnigt sade: ’Eftersom 1
båda i livet haven haft varandra kära, mån 1 ock älska varandra
efter döden.’ Bland annat förstördes gallret omkring den
helige Nepomuks grav. Gravar plundrades, altaren krossades,
fanor sletos i trasor och drogos på kärror ut ur kyrkan för
att brännas. Då katolikerna bådo för sina helgon, svarade
bildstormarna: ’Vad är det för helgon, som ej kunna
försvara er eller göra under! De kunna tacka oss för att de
hädanefter få vara i fred och slippa höra ert evinnerliga:
Orate pro nobis (Bedjen för oss)’ .... På Kristi födelsedag
ställde de mitt i koret ett stort bord med 12 stolar och
anordnade där ett gästabud, som på ett mycket ohöviskt
och okristligt sätt skulle sinnebilda Nattvarden. Konungen
tog själv en stor kaka, som låg på ett fat, skar den i
stycken och lade dem på en stor tallrik. Efter kungen åto de
andra, och sedan drucko de vin ur en väldig kalk. Många
stadsbor sågo därpå med förfäran och ängslade sig för
framtiden, ty sådan som denne kung var, måste
undersåtarna ock bliva.»
Och en annan klosterfader skrev om Vinterkonungens
helgerånande följande historia, varmed den jesuitiska
Nepo-muk-kulten redan började fira sina orgier: »Han befallde, att
alla ’vidskepliga’ minnesmärken skulle undanrödjas ur
domkyrkan, och särskilt skulle den helige Nepomuks kropp
avlägsnas ur likkistan till en undangömd plats. Men då
arbetare kommo för att utföra illdådet, föll en av dem ned
såsom slagen av blixten, när han tog i järngallret, och de
andra flydde förskräckta. Konungens hovmästare skaffade
annat folk i stället och svor att icke giva sig till tåls, förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
