Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vita berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
än den helige hade blivit förd ur kyrkan. Några banditer
läto stänga in sig i kyrkan och öppnade nattetid för
hovmästaren och hans arbetare. Själv tog han en hammare för
att slå sönder järngallret och sade: ’Detta måste vi först
förstöra, innan vi kunna triumferande dansa på denne
gycklares aska.’ En av smederna, som var katolik, förfärades
över de hädiska orden, korsade sig och försvann genom
den olåsta porten. Men den andre smeden, en protestant
från Sachsen, grep sig arbetet an. Då hovmästaren hade
banat sig väg genom gallret och började knacka med
hammaren på gravstenen, slungades han tillbaka över gallret
som av en osynlig hand, föll ned på stengolvet och klagade
över en glödande hetta i hela kroppen. Smeden lämnade
sina verktyg i sticket och flydde jämte de andra. Några
soldater buro hovmästaren hem till hans bostad, där han
under gräsliga spöksyner uppgav andan. Vinterkonungen
lät sedan bygga för graven, på det den icke skulle bliva
åtkomlig för kalvinisternas blickar.»
Då »Vinterkonungen» gjorde sitt högtidliga intåg i
Prag, flöt ur en springbrunn rött vin en hel timme. När
kung Fredrik ett år senare lämnade den böhmiska
huvudstaden för alltid, flöt också en röd vätska ännu ymnigare —
det var det blod, som de böhmiska protestanterna göto i
sin vanmäktiga kamp mot de käjserliga trupperna.
Budskapet om nederlaget på Vita berget den 8 nov. 1620 nådde
konungen, då han satt till bords, och han flydde hals över
huvud samma väg, som han kommit, jämte sin gemål. Men
det var nu icke endast en feg regent, som mistade sin
vacklande krona; det var för Böhmen icke blott en förlust av
tiotusen man på slagfältet, ty tjecherna förlorade något vida
mer — sin politiska självständighet och sin andliga frihet.
Då avgjordes den för hela Europa betydelsefulla frågan,
huruvida Böhmen skulle bliva protestantiskt eller katolskt,
nationellt eller habsburgskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
