Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Den grymme mordbrännaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
legoknektar. Men den högsta ledningen var svensk och
måste naturligtvis bära det moraliska ansvaret för de
under-havandes missgärningar, och sådana överfältherrar som en
Banér bidrogo icke litet genom sin personliga
hänsynslöshet till att giva det svenska namnet i Tyskland, särskilt
i Böhmen, en skräckfull klang, liksom för svenska öron
Piccolominis och Isolanis helt visst ännu råare kroater, d. v. s.
de sydslaviska, sydösterrikiska och ungerska hajdukerna,
blevo särskilt fruktade såsom »krabater». Kriget måste
underhålla sig själv; soldaterna voro för sin utkomst
hänvisade till krigsbyten och brandskattningar, och i all
synnerhet måste den svenska hären, som var så långt avlägsnad
från hemlandet, anlita våldsamma medel för att livnära sig.
Utan att på minsta vis vilja fritaga svenskarna från
den demoralisering, som måste smitta hela soldateskan
under det trettioåriga krigets senare skede, är jag för min
del dock benägen att tro, att just den gamla svenska
krigarstam, som hade utgått ur Gustav Adolfs utmärkta skola,
var den bästa av det stora krigets härskaror icke blott i
militäriskt avseende, utan ock i moraliskt, ty i regeln var
det äldre, allvarsamma och evangeliskt gudfruktiga män,
som omedvetet följde en dunkel idé, i det att de blint lydde
krigarpliktens bud, och för vilka vin, kvinnor och spel icke
längre hade någon synnerlig lockelse. Visserligen grepos
även de vid åtskilliga tillfällen av det allmänna
plundringsraseriet, då en Banér eller Königsmark efter en vunnen
seger släppte alla disciplinära tyglar lösa, men i vardagslag
voro de gamla, äkta svenskarna säkerligen bättre än sitt
rykte och bättre än de hoprafsade, nya legoskarorna, mot
vilka de voro för fåtaliga för att kunna utöva något
varaktigt moralisk inflytande. Ja, även en så barsk herre som
Banér synes mig stundom hava blivit något för hårt bedömd
såsom människa av de utländska krönikorna, vilka dock
obetingat måste giva erkännande åt hans krigarsnille.
Men den svenska hären, som huserade i Böhmen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
