Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Den grymme mordbrännaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
krossades och »den heliga hostian kastades på marken med
största vanvördnad?. Över liknande helgerån klagade ock
dekanen Rudolf Roder i Leitmeritz i ett brev till
ärkebiskopen av Prag, i det han skildrar sin egen fångenskap hos
svenskarna med den eländiga kosten — mestadels blott
svart bröd och torrt oxkött — »allt kryddat mer med krut
än med aromatiska specerier».
Men lyckligtvis hava hävderna att tälja icke blott om
mordbrand och våldsgärningar från de svenskes sida. Nära
staden Jitschin på Riesengebirges södra utlöpare ligger i
en av Böhmens allra vackraste trakter den gamla borgen
Kost, som då ägdes av den grevliga släkten Cernin, en av
det dåtida Böhmens rikaste jorddrottar. Om detta slotts
öden under det trettioåriga kriget har professor Pekar skrivit
en bok (> Kniha o Kosti», Prag 1909), som lämnar intressanta
bidrag till Böhmens kulturhistoria. Till Kost kom den
svenska förtruppen den 9 maj (1639) och krävde en
krigsskatt av 18,000 skålpund bröd, 200 får, 30 oxar, 12
göd-galtar, 12 fat öl, 6 fat vin och 300 skäppor havre eller 500
thaler (= 7,000 kronor) kontant. Slottsfogden Hosian
vägrade, men då svenskarna tände eld på en kvarn och några
bondstugor vid slottet, gav han efter och utbetalade genast
100 gulden (= 1,000 kr.). Sedan Banér själv besatt slottet
den 3 juni, kvarlämnade han där en besättning av 50 man
under befäl av Job Dreter samt grevinnan Banérs sekreterare
Rudolf. Av slottet utkrävdes 300 gulden i veckan.
Kommendanten fick 9 gulden i veckan, en sergeant 4 Va gulden
och en »gefreiter» (korporal) en gulden i veckopänning.
Av det rikhaltiga Cerninska familjearkivet framgår
emellertid, att svenskarna på Kost uppförde sig ganska
hänsynsfullt mot de besegrade. De soldater, som verkligen
voro av svensk börd, voro i regeln tämligen gamla män
och familjefäder, och många hade sina familjer med sig.
Man har sig icke bekant, att de på något sätt förgingo sig
mot kvinnorna på orten. Och då en svensk kornett hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
