Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Den grymme mordbrännaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
tillbaka till Altbunzlau i högtidlig procession, vari även
kejsar Ferdinand 111 deltog. Enligt Beckovskys legendariska
framställning antände svenskarna den kyrka, vari den heliga
jungfrun tronade, så att kyrkoklockorna smälte och i sitt
fall krossade många klenoder och reliker. Men si, den
heliga jungfrun med barnet stod oskadd kvar på altaret,
änskönt svärtad av röken. För säkerhets skull flyttades
hon dock till Wien och återkom först 1650 till
vallfartskyrkan i Altbunzlau, där hon sedan dess årligen uppvaktas
av tusentals pilgrimer.
Beckovsky har ock åtskilligt annat att tälja om tecken
och under. En natt hade en liten vitklädd pilt visat sig
för svenskarna och hotat dem med något svårt straff, i fall
de icke genast droge sina färde, vilket de också gjorde.
Ett par dar senare hade några ryttare, som stannat vid den
delvis nedbrunna kyrkan S:t Wenzel (Svaty Våclav), hört ett
förfärligt buller, och tre väpnade skepnader med vredgad
uppsyn och blottade värjor hade tett sig, så att ryttarna
förfärade flydde från den helige Våclav (vars likkista
sedermera flyttades till det härliga Wenzel-kapellet i Prags S:t
Veit). Och en annan gång, då svenskarna druckit i den
till stall förvandlade Wenzel-kyrkan, sprang plötsligt fram ett
bländande sken, och en pansrad ryttare steg upp ur jorden
och jagade dem på flykt. Deras hästar blevo som
förgiftade och dogo, och några av dem själva avledo dagen därpå.
Efter nitiskt utfört, om ock ofullbordat värv drog
Banér bort ur det utsugna landet i mars 1640 över
Leit-meritz och rev upp bron över Elbe efter sig. Svenskarnas
sista besittningar i Böhmen under hans överbefäl voro
Houska, Tetschen och Teplitz. Huru skräckfull Banérs
regemente än hade varit, ha de böhmiska traditionerna
knappt något ont att mäla om honom själv såsom enskild
person, men väl ingav han respekt genom sitt mod och
sitt krigiska snille. Såsom bevis på hans kroppsstyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
