- Project Runeberg -  Svenska minnen från Böhmen och Mähren : kulturhistoriska skisser från trettioåriga kriget /
116

(1910) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Segraren vid Jankov

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

Efter slaget flydde Ferdinand III från Prag till Linz,
liksom ock ärkehärtig Leopold Wilhelm. Torstensson styrde
dock ej kosan på Böhmens huvudstad, ehuru den då
kanske hade varit ett tämligen lättvunnet byte, utan tågade
mot själva Wien över Iglau och Krems. Hans första
erövring blev Tåbor, där Hatzfeld och flera andra högre
officerare, som fallit i svensk fångenskap, först internerades.
Tretton år senare blev den gamla husitstaden också
intagen av svenskarna efter en veckas belägring, sedan general
Wittenberg vid borgen Hlubokå hade besegrat general
Buchheim, som av brist på livsmedel lämnat den belägrade
huvudstaden. Föga fanns dock att taga i Tåbor numera,
enär adeln hade flytt med sina ägodelar.

I ett cirkulär från den böhmiske ståthållaren till
befolkningen på landsbygden hette det efter nederlaget vid
Jankov: »Det är eder bekant, i vilket eländigt och osäkert
tillstånd vårt kära fosterland befinner sig efter slaget vid
Jankov.» Därför uppmanades bönderna att gömma sina
förråd i starkt befästade städer. Men bönderna voro icke blott
rädda för de »grymma svenskarna», utan ock för käjserliga
tvångsinkvarteringar och sökte gömställen för sitt bohag i
skogar och klyftor. Ja, det hände till och med, att
bönderna under åren 1645—46 sökte skydd hos svenskarna mot
plundrande horder*).

Om svenskarnas svåra framfart under den för sin
blidhet och manstukt prisade Torstenssons överbefäl hava vi
detaljerade vittnesbörd i form av de rapporter, som från den
dåvarande ärkebiskopens av Prag, greve Harrachs förvaltare
på godsen i sydöstra Böhmen sändes till huvudstaden, och
som förvaras i det Harrachska familjearkivet i Bruck vid
Leitha-floden. Från Pelhfimov (nära Iglau) skrev den
därvarande förvaltaren den 16 mars 1645 följande:

»Jag tvivlar ej på att Pan (herre, husbonde) redan har

*) Se Joseph Feil: »Die Schweden in Oesterreich» (Wien 1849).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svminnen/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free