Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
»svenskarna» sammanfattade krönikören i följande
reflexioner: »Israeliterna ledo varken i Babylon eller i Egypten så
mycket betryck av de hedniska folken som vi av dessa
människor, vilka dock berömma sig av att vara goda
reformerta kristna. Ja, jag bedyrar vid Gud, att det hos
barbarerna och de otrogna turkarna finnes mer barmhärtighet
och medlidande än hos detta grymma och omänskliga
folk.... Högfärdsdjävulen har till den grad gripit de
svenska trupperna och särskilt kommendanten (vilken varken
är greve eller friherre, utan en simpel borgarson från
Sachsen), att de fullt och fast ha inbillat sig kunna betvinga
och utrota den gamla heliga, allena saliggörande religionen
jämte påven i Rom, och att de till och med skryta med att
de skulle tåga över Mont Cenis, liksom Hannibal gick
över Alperna. Måtte våra plågoandar förödmjukas och åter
störtas ned i sin iskalla svenska och lappländska avgrund,
där det endast skall vara gråt och tandagnisslan, och måtte
vi bliva befriade från svenskarnas tyranni och stora
hud-flängning! ...»
På sensommaren 1647 blev Iglau belägrat av general
Buchheim, vilken vi längre fram få göra bekantskap med i
Prag, samt av den redan bekante de Souches. Den svenska
garnisonen försvarade sig tappert, trots sin fåtalighet och
bristen på vatten. Den 30 november slungades mer än ett
tusen kanonkulor och hundra bomber in i staden. Knorring
stupade; den råe major Busch träffades av en handgranat,
som krossade huvudskålen. Österling, som själv deltog i
striden med stor oförskräckthet, fick en kula i magen och
dog efter några timmars svåra plågor på morgonen den 1
december. Om hans sista stunder täljer den ovannämnde
krönikören, att han skulle hava läst några bibelspråk,
»troende sig därigenom kunna komma upp till himlen lika
bekvämt, som om han hade suttit i en vagn med smorda
fjädrar och filtbetäckta hjul. O nej, landsknekt! Därtill
behöves något vida mer.» Många skulle ock ha utbrustit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
